Ärligt, nu vill jag att vintern ska komma! Dock vill jag inte ha så mycket snö som det varit dem 2 senaste åren. Och heller inte så kallt. Det räcker med 10-15 cm snö och runt 10 minus. Åh det hade varit lovley!
Längtar att få rida ut i snön. Länge sen jag gjorde det nu faktiskt. Ridskolan hade inte så mysiga och roliga ridvägar så det blev att man höll till i ridhuset och paddocken istället.
Inte för att jag vill påminna varken mig själv eller någon annan men om exakt 3 veckor idag så fyller jag 21 år! Fattar inte vad tiden tar vägen. Känns inte som jag ska fylla 21, mer 19 haha.
3 dagar i sträck så har jag ridit ut på Kadde och med mig har jag haft Atlas och Hatchi. Hatchi har fått vara kopplad i flexikopplet och Atlas har varit lös. Har gått super bra! Och det har varit så kul. Jag känner mig inte så ensam då och det är lika tråkigt som när man rider ut helt ensam.
Idag tog milrundan. Skrittade hela rundan förutom den lilla galoppen jag inte kunde låta bli att ta, haha.
I morgon ska vi ut på en längre runda om vädret håller i sig och inte är allför dimmigt. Är lite skraj för jägarna, det sista jag behöver är att Kadde ska misstas för en älg..Hua vill inte ens tänka tanken.
Har för säkerhetsskull reflexer.

Och jag kan tyvärr inte lova några bilder på Alectras hovar för jag glömmer hela tiden kameran. Dumma mig!!

Lägger ut en härlig vinterbild som jag tog i vintras på hundarna när vi gick på elljusspåret! Så vackert!!
 

Länge sen igen sen sist. Dem har gjort bloggen bredare så jag måste ändra på bloggen. Tror ni vet vilket. Men det ändrar jag när jag sitter vid min dator.

Jag och Andreas ska ju flytta till Rydaholm och det är nu bara 24 dagar kvar. För mig känns det mer som 2 år. Längtar så jag håller på att dö. Vill inte vara kvar här egentligen men vad jag gör inte för mina hästar. Önskar dock att jag va på ridskolan, längtar tillbaka dit.
Alectras hålväggar är på väg att läka ut helt nu. Skulle ju ta kort på det men har glömt kameran varje gång. Ska försöka komma ihåg att ta med den idag.
Kan inte rida henne ännu. Om jag har tur så kan jag nog sätta igång henne i december igen.
Ärligt har jag tappat suget helt med att rida. Jag vill kunna rida i en paddock/ridhus och träna. Här finns ingenting...Att bara rida ut och lulla i skogen hela tiden är dö trist! Men jag har lovat Kadde att vi ska ut en sväng idag. Sen ska jag se till att skaffa körkort så fort som fan rent ut sagt. Dock tidigast nästa år...Därefter ska jag även skaffa en transport så jag kan ta hästarna till ett ridhus och träna.
Kadde har lagt på hullet riktigt bra nu! Så det känns himla bra.

I lördags var vi på hundutställning i Växjö, en stor internationell utställning. Ställde Atlas och Minta. Atlas ställdes senast 1 maj förra året. Minta är det 2 år sen sist.
Atlas blev 2:a bästa hane av 7 st med Ck, CERT & CACIB. Fatta inte att det är sant faktiskt. Min lilla Totte som jag inte ha haft några större förhoppningar på får CERT & CACIB på sin 2:a officiella utställning. Känns otroligt!
Minta blev 3:dje bästa tik med Ck och reservcert. Oxå sjukt roligt! Det va 15 st tikar och hon blev den 3:dje bästa.
Båda 2 fick så fina kritiker! Matte är stolt =)

Se om jag kan uppdatera bloggen oftare. Blir nog efter att jag flyttat...Sitter inte så ofta framför datorn här.
Ha det så bra gott folk!!

Ja nu var det ett bra tag sedan jag skrev här. Varför vet jag inte. Har skrivit mycket i min dagbok i stället och har inte haft någon direkt lust att skriva här också.

Igår var min gamla hovslagare som jag hade i Lammhult här och verkade alla hästarna. Jag ringde honom efter det som hade hänt med den förra vi hade. Berättade hur svårt vi haft det att hitta en hovslagare och samt vad som hände. Men tanke på att han är mer som en vän till mig än en hovslagare så känns det så himla skönt att han kunde ställa upp trots att han har rätt långt att köra. Så nu har hästarna fått fina fötter, samt så öppnade han upp Alectras hålväggar igen. Den där bak är nu mycket bättre. Ska ta kort på det idag och lägga in. I framhoven har det blivit mer men inte så farligt.
Så en enorm börda jag hade på mina axlar har nu försvunnit. Letandet efter en hovslagare är äntligen över!
Han tyckte att jag skulle anmällt Kalle (Har jag ens sagt vad han heter?) Om inte så heter han Kalle Johansson och bor i Ryssby, föder upp halvblod.
I alla fall så tyckte han att jag skulle anmällt honom. Något jag visste mycket väl att jag borde gjort. Men jag orkade inte just då. Och det hade varit ord mot ord. Han hade nog aldrig erkänt...
Aja, jag har gått vidare nu och efter ett samtal med Magnus (hovslagaren) så är jag åter igen tankar på att bli hovslagare. Men det får i så fall bli längre fram. Nu ska jag focusera på att plugga till undersköterska, skaffa jobb och till slut kunna ta körkort.

Idag har det regnat hela dagen! Och Kadde har blivit jätte känslig mot regn och blåst. Trots täcke så är han inte varm under det. Vid tolv bytte jag det regntäcket med fleecefodring han hade på sig. Fanns ingen värme under täcket. Tog på ett tjockare fleecetäcke och sen 100-200 g fodrat regntäcke över det. Men idag åker dem in tidigare. Få äta em höet inne. Och jag hoppas att Kadde inte har varit kall under täckerna. Kändes lite väl att ta på ett 300 g fodrat och varmt vintertäcke när det ändå är plusgrader ute. Men hjälpte inte detta så får det blir vintertäcket nästa gång. Han ska inte få frysa!

Alectra däremot klara sig på ett vanligt regntäcke med nät. Hon är så varm och go under det. Fast det kan ju bero på att hon faktiskt är fet haha. Liksom lite späcklager haha

Nu ska jag försöka uppdatera bloggen oftare =)

Ha det gott!

Igår åkte jag till morsan för jag hade bestämt mig för att nu ska hästarna in på nätterna. Kommer hit och det blir ett helt underbart väder!! Så dem får gott vara ute ett par dagar till. Flyttade dem till en annan hage med mer gräs så vi inte behöver ge dem hö. Sen har vi en hage till men vi behöver köpa stängsel till den. Få se om det blir i år.
Idag har vi varit på Alvesta ridskola med Linnéa, min syster dotter. Hon är så duktig! 7 år bara och vill inte alls ha någon hjälp med att någon ska hålla i hästen eller att någon gå bredvid. Och detta va 2:a ggn hon red där. Dock har hon ju ridit några ggr förr men inte regelbundet. Så modig hon är! Medans jag stod där och tittade på så blev jag själv sugen på att börja där. Har ju bara 15 min dit och morsan ställer upp och kör. Så jag ska kolla lite med ekonomin. Vill ju gärna ha något att göra! Och så träffar man nya människor =)
Så vi få se..
I morgon ska jag upp tidigt och köra Kadde en sväng! På eftermiddagen ska jag till en vän i Hjortsjö som behöver lite hjälp med sin häst. Ska bli kul! =)

Ha det gott

Igår var jag och hälsade på i ridskolan som sagt. Det va så himla trevligt! Fast det kändes så konstigt. Hade ingen häst där, ingen Mathilda, inget jobb....Så det var inte som vanligt. Snackade med Åsa och en annan tjej en stund, kollade även på en lektion innan jag tog bussen hem. Som sagt så var det trevligt och roligt att få komma ut lite och träffa människor. Är rätt ensam här i moheda.

Vaknade av världens regnskur i morse! Inte roligt alls att stiga upp för att gå med hundarna. Klockan var dock inte mer än halv åtta så jag valde att ligga kvar och vänta tills regnet gått förbi. Halv nio steg jag upp, gick ut med hundarna. Hade inte gått så långt när jag mötte regnet igen. Var bara att vända hemåt igen då mina skor inte är vattentäta. Hundarna hann i alla fall göra det dem skulle.
Under fm så har jag suttit med räkningarna, betalat dem. Ringt lite telefonsamtal. Och jag håller mina tummar på att jag kommer att få lägenheten i Rydaholm, eller rättare sagt VI. Jag och Andreas!
Vi har blivit tilldelade lägenheten. Nu vill dem "utreda" ifall vi (jag, då det är jag som sökt den) har råd med den. Skicka in intyg att jag får från a-kassa. Och nu är det bara att hålla tummarna!!

Tänkte tidigare att nu ska jag ut på en längre promenad med hundarna, solen skiner och det är en härlig höstdag. Dock blev den inte så lång som jag hade tänkt mig (1 timma) utan den blev 30 min pga att jag hade klätt på mig alldeles för varmt så jag höll ju på att kokas levande hahaha. Lovade hundarna en längre promenad vid 3 tiden igen. Då ska jag inte klä på mig för varmt.

Nu ska jag ta och borsta en av hundarna faktiskt.

Ha det gott!

Idag har jag planerat att åka till ridskolan och hälsa på lite. Behöver komma ut! Och tänkte passa på att åka dit innan jag flyttar till Rydaholm. Undrar hur det kommer att kännas att kliva in i stallet nu när jag varken ha häst eller jobb där. Jag var ju där i 2 år trots allt.
Saknar tiden med Mathilda! Första året när vi åkte tillsammans dit. Snackade skit och hade det roligt och trevligt. Andra året åkte jag buss härifrån, träffades såklart fortfarande varje dag i stallet och då hade vi våra trevliga snackstunder. Red ihop osv. Längtade att få åka ut till stallet för att bl.a träffa Mathilda. Det va aldrig tråkigt när hon var där.
Känns så konstigt när allt det dära försvann. Hon gjorde att jag inte kände mig så ensam.
Jag säger alltid att allt har en mening! Och det var en mening att jag skulle lämna ridskolan. I framtiden kommer jag att få svaret på varför. Men jag tycker det va orättvist ändå. Ridskolan var den enda platsen där jag verkligen kunde känna mig välkommen. Även om det va jobbigt på slutet med allt som hände med min kusin och det. Jag saknar Åsa, härliga roliga Åsa! Som man alltid mötte med ett stort leende på läpparna.
Alla som var i stallet var trevliga! Vi var som en enda stor familj. Men på slutet som sagt så försvann allt detta, sakta.
Jag trivdes verkligen där! Och jag saknar det...

Jag hoppas verkligen att allt kommer lösa sig för ridskolan. Jag önskar dock att jag var en av dem som hjälpte till att få upp det på fötter igen. Jag ville så mycket där...
Det ska bli kul att få åka dit idag. Minnas lite, snacka med Åsa igen om hon hinner.
Tiden på ridskolan hjälpte mig att bli en bättre person. Jag blev mer social, vågade prata med nya personer. Min blyghet försvann. Vågade ta egna intiativ.
Tack för den tiden!

I morgon är det en vecka sedan och jag har sakta börjat gå vidare.
Nu känns det mera att det som hände var en dröm. Bilderna börja bli mer suddiga och jag minns knappt vad som hände.
Andreas tyckte ju att jag skulle anmäla honom. Varför? För mig är det absolut ingenting att anmäla om.
Jag har om och om igen gått igenom om vad som hände och nu i efterhand så fattar jag inte varför jag inte stack därifrån!! Men som morsan sa jag måste har blivit så ställd och chockad att jag inte visste vad jag skulle göra. Samma sak om varför jag inte blev arg! Jag som har fått attityd och numera kan säga ifrån, nej då inte ett jävla pip sa jag! Blir arg på mig själv. En jävla mes är jag!!
Men nu har jag fått en till erfarenhet om livet. Om det händer en gång till i framtiden så lär jag säkerligen agera annolunda.
Jag har bestämt att jag aldrig mer vill använda honom som hovslagare! Får aldrig mer sätta sin fot i vårat stall igen..Vill aldrig mer se honom.

Sitter och fundera på om man skulle åka till ridskolan och hälsa på lite någon dag. Imorgon kanske? Få se...
Saknar tiden där fortfarande...

På torsdag så ska jag och Andreas titta på en lägenhet i Rydaholm, en 2:a. Ska bli spännande! Nu längtar jag dit, vill flytta till Rydaholm nu!! Så jag kan vara hos mina hästar varje dag. Kunna utforska den nya miljön runt Rydaholm tillsammans med hundarna.
Trött på Moheda ärligt talat..Trevligt litet samhälle. Men jag som älskar att gå promenader så finns det absolut inga roliga vägar att gå.
Dock hittade jag en ny väg idag när jag va ute med hundarna. Gick i nästan 1½ timma, helt underbart!!!!

Ha det gott!

I onsdags fick jag uppleva en mycket obehaglig händelse. Andreas sa att jag ska vara glad att det inte ledde till våldtäckt. Tror dock inte att det hade gått så långt. Men jag va skit rädd och visste inte vad jag skulle göra medans mannen höll fast mig och kysste mig på munnen. Jag kom inte loss! När han väl släppte taget om mig kunde jag inte springa därifrån. Jag var långt hemifrån och inte hade jag mycket batteri kvar på mobilen så jag kunde ringa hem. Så jag fick stanna kvar i väntan på att mannen skulle köra hem mig igen. Då han dök upp bakom mig igen, började massera min axlar och kysste mig på halsen. Jag va stel som en pinne och totalt livrädd. Jag förmådde mig inte göra någonting. Jag började dock gå framåt och talade om att jag faktiskt ha pojkvän. Då tog han mig på brösten och sa att man måste passa på att ha lite roligt här i livet. Förklarade att jag håller inte på med sånt.
Jag var helt borta sen, ville bara åka hem igen. Stirrade blint framför mig.
Väl hemma vågade jag inte berätta något varken för  morsan eller för min äldre bror. Jag gick ner till stallet och smörjde in alla träns och sadlar. Tvungen att ha något att göra. Kaddes medryttare var där också så jag hade någon jag kunde prata med och tänka på helt annat. Morsan körde hem mig igen på kvällen. Andreas märkte med en gång att det va något med mig. Jag stirrade blint framför mig och va väldigt tystlåten. I mitt huvud spelades sig den obehaliga händelsen om och om igen.
Till slut fick han mig att berätta och då släpptes allt för mig. Jag grät och kände mig helt tom. Min underbara syster kom hit och vi pratade länge! Jag somnade inte förrän efter klockan två den natten.
Igår vaknade jag vid åtta och det första jag såg i mitt huvud igen var han, hur han höll fast mig och försökte kyssa mig på munnen.
Senare under dagen kändes det som allt bara hade varit en dröm, det känns inte verkligt.
Min mamma ringde mig..Min syster hade fått berätta allt, jag klarade inte av det. 
Mamma berättade att min pappa hade ringt till mannen och hade snackat med honom och tydligen ska mannen ångra sig något så enormt. Han bad tusen gånger om ursäkt.
Det kändes en aning bättre för mig.
Även idag kan jag komma på mig själv att jag bara stirra tomt framför mig. Händelsen utspelar sig fortfarande i mitt huvud i mellanåt. Jag sätter mig då tätt intill Andreas som håller om mig hårt. Då känner jag mig trygg igen och alla bilder i mitt huvud försvinner och jag känner en sådan enorm glädje över att jag ha Andreas. Min stora trygghet!!

Mannen vill jag nog aldrig mer träffa igen, beroende på hur jag kommer att gå vidare. Mitt mål att bli hovslagare är borta för jag kommer aldrig kunna åka ensam med okända män efter detta.

För mannen i fråga var min egna hovslagare som jag hade följt med för att lära mig. Nu är alltså det målet borta och vi sitter än en gång utan hovslagare...Den enda hovslagaren som kunde ha oss som kunder.

Men som sagt, få se hur jag gå vidare. Fast jag kommer aldrig kunna vara ensam med honom igen.