Jag fick ifredags veta att jag blivit uppsagd från jobbet, har ca 2 månader kvar. Varför? Just den anledningen vill jag inte gå ut med, men det är INTE för att jag har misskött mitt jobb, dem vill egentligen inte bli av med mig men dem har inget annat val känner dem. Den nya ordförande var himla ledsen för detta och gav mig en kram och vi snackade länge om detta. Själv var jag helt fördärvad. Stod mest och tittade ner i backen och när Åsa kom fram och gav mig en kram så stod jag bara där, men blicken i backen och försökte hindra tårarna som försökte tränga sig fram.
Strax efteråt skulle jag ha hopplektion, hade verkligen ingen lust att rida men gjorde det ändå eftersom jag ändå var där. Hade inte så mycket fokus eller koncentration under uppvärmningen, när vi väl skulle hoppa så trodde jag att det skulle gå åt helvete. Ingen fokus eller koncetration och jag tittade mest med en tom blick på hindret. Men konstigt nog gick det bra, jag gjorde allting av ren vana. Jag tänkte inte på någonting utan allt gick automatiskt. Sen skulle vi hoppa bana. Och även där gick det skit bra och jag fattade typ ingenting.
Resten av dagen var jag mest väldigt frånvarande, åkte till morsan på kvällen. På lördagen så vaknade jag upp med en konstig känsla och jag hade totalt glömt bort vad som hade hänt dagen innan. Kände mig väldigt tom men jag kunde inte förstå varför. Sen efter någon timme så sjönk det in igen och åter igen blev jag helt frånvarande, retligt humör och rastlös. Ville mest sova bort dagen men sen tog jag mig i kragen och red Alectra en stund och det piggade upp mig rejält. Jag blev gladare och kände mig som vanligt igen. Och det har jag gjort efter det. Visst hugger det tag i mitt hjärta så fort jag tänker på det. Jag älskar mitt jobb så grymt mycket! Och att veta att jag kommer förlora det och alla underbara människor som jag har träffat gör mig ledsen. För jag kommer aldrig mera börja jobba där även om det vill ha tillbaka mig sen. Jag lär med stor sannolikhet flytta till Rydaholm under sommaren/hösten och kanske börja jobba på äldreboendet där. Ska även söka jobb på ett städjobb. Jag som älskar att städa kände att det va något för mig =) Men dock krävs det nog körkort :(
Men söka kan man ju göra i alla fall.
Ridskolan har varit en underbar plats för mig! En fristad. Träffa nya människor och vänner. Komma ifrån alla problem. Och nu kommer det försvinna..bläää. Men som jag brukar säga, det finns en mening med allt som händer. Kanske blir bättre i Rydaholm? 
Nu ska jag se framåt och kämpa! Och jag hopaps att jag kommer trivas på äldreboendet om det nu blir så, för jag kommer tjäna mycket bättre där och det jag vill ha mest av allt just nu så är det fan ta mig pengar!

Ja, jag har varit lite dålig på att skriva men jag har faktiskt inte orkat.
Jag va fortsatt sjuk i tisdags, kräktes, helt orkeslös, ont och kände mig svullen i halsen och febrig. Och huvudvärken då med förstås. Jag mådde så dåligt att jag grät och när jag gråter, ja då mår jag verkligen inte bra!
Så i går valde jag att stanna hemma för att bli friskare. Låta kroppen vila för en gång skull. Huvudvärken kom till och från under dagen samt att jag hade väldigt ont i halsen.
Framåt kvällen valde jag att åka till jobbet idag, jag var fortfarande inte helt okej, men jag hade heller inte blivit sämre.
Idag då så har jag haft jävligt ont i halsen under tiden jag va på jobbet. Så fort jag har gjort någon fysisk ansträngning så har jag fått ont i halsen. Men jag överlevde dagen, dock var jag trött i kroppen så mockningen tog längre tid än vad det brukar så jag hann inte bli klar med allt. Men dem vet att jag fortfarande inte är hundra frisk ännu så.
Ibland känns det som att en del inte tror på att jag är sjuk. Jag är den typen av person att jag inte stannar hemma så fort jag får en förkylning, ont i halsen eller liknande. Utan jag vill jobba eller göra det jag brukar, och jag gör det utan att gnälla. Så jag tror att pga det så tror väl inte folk att jag är sjuk.
Som förra månaden när jag hade influensa och hade hög feber. Jag envisades och stack till jobbet i alla fall, dock fick jag hjälp av Andreas. Men tror mig när jag säger att jag orkade egentligen inte göra ett jävla skit. Att slänga på ett täcke gjorde mig fullkomligt slut i hela kroppen, men jag fortsatte som om jag vore en maskin.
Jag är sån helt enkelt.
En del hade väl vid detta laget uppsökt en läkare för att bli undersökt, jag har ju varit sjuk till och från sen denna influensa. Men varför ska jag till läkaren? Så länge jag kan stå på mina ben så behöver jag inte uppsöka läkare anser jag. Jag bli snart frisk, bara att det ta längre tid pga att jag är så satans envis att åka till jobbet trots att jag inte är frisk ^^
Visst det kan ju leda till att jag bli ännu sjukare, men det tror jag inte.
Ni får tycka att jag är märklig, haha. Jag som jag är och jag tycker bara det är löljligt att stanna hemma för att man har en förkylning eller liknande, samma sak att gå till läkaren. Så länge jag inte håller på att döö så klarar jag mig =)
Tänk om jag hade samma motivation när jag gick i grundskolan. Men där vantrivdes jag ju så fruktansvärt att jag stannade hemma för minsta lilla, skolkade och en massa annat :p Hua, jag vill inte ens tänka på det!

Sen håller jag ju på att bygga morsans hemsida, Kennel Ottey's hemsida! Och det är så roligt och jag tycker den bli så fin ^^ Ska bli spännande att se vad andra kommer att tycka om den sen, jag har aldrig gjort en hemsida förut :p Jag förväntar mig inte att dem kommer jubla av förtjusning, men jag kan inte tänka mig att dem kommer ogilla den ^^

Vi höres!

Vad tusan är det jag har åkt på egentligen?
Känner mig sjuk jämt numera.
Igår kväll fick jag en rejäl huvudvärk och det gick inte över trots jag tog en ipren.
Idag vaknade jag upp och kände mig pigg. Sen när jag satt på bussen på väg till jobbet så kände jag att huvudvärken va på g igen. Men det gick över efter ett tag. Och när jag hade mockat 3 boxar så började jag känna mig orkeslös och huvudvärken kom tillbaka och min hals kändes svullen och tjock. Jag orkade faktiskt inte mocka, men jag fortsatte, tack och lov var det lätt mockade boxar idag annars hade det tagit en halv evighet för mig. Och så kom illamåendet och jag blev fullständigt slut i hela kroppen men jag fortsatte som jag vore en jävla maskin. Jag är en sån person att jag ger inte upp i första taget! Men när jag fick gå på toa för att kräkas så kände jag att jag måste hem! Halv tio ungefär ringde jag och bad om att få åka hem och berättade hur jag mådde. Och jag fick åka hem..
Jag sopade det som va kvar och krattade spångången  sen gick jag ut till bussen. 
Tog en ipren så huvudvärken försvann i alla fall, men jag är fortfarande helt slut i kroppen. Känns som att jag är på väg att få feber och att jag kommer bli riktigt dålig. Illamåendet försvann efter att jag hade kräkts och det lilla jag åt för 1 timma sedan har jag fått behålla.
Hela helgen har jag känt mig seg och trött i kroppen. Har bara velat sova.
Sjuk/dålig såhär ofta har jag aldrig varit i hela mitt liv. Därför tycker jag att detta är sjukt mysko!!
Jag hoppas bara att jag bli frisk under dagen nu så jag kan jobba i morgon. Vill inte missa en dag på jobbet!

Nu håller jag på att tvätta. Hade behövt damsuga och städa också men det orkar jag inte göra nu, kanske senare. För jag måste verkligen göra det.
Vill bli frisk igen och sen förbli det!

Ja idag kändes det mycket roligare igen att vara på jobbet. Glädjen har kommit tillbaka =) Det känns så skönt! Man ska kunna trivas på sitt jobb utan att behöva grunna på vad som sker här näst. Nu verkar det som att det kommer bli bättre igen. Dock är det någon som gnäller på min mockning. Aja, what ever. Denna får gärna mocka sin box själv om inte min mockning duger =)
Men det va stressigt idag! Jag blev precis klar till 10:40. Tur att jag inte satte på hästarna täcke. Vara bara ett fåtal. Men så naturligtvis börjar det duggregna när jag gå ut till bussen. Det skulle inte regna idag! Mulet med lite sol framåt lunch eller eftermiddag. Därför fick hästarna gå ut utan täcke idag. Aja det är väl inte hela världen. Det är ju trots allt hästar. Dem överlever!

Så är man tydligen omogen bara för att jag tog bort ett elakt inlägg som en person skrev på min logg på FB. Jag vill inte ha påhopps inlägg på min logg och det gör inte mig automatiskt omogen! Förstår mig inte på folk idag.
Men I don´t care. H*n får tycka vad h*n vill om mig. 

Har en sån lust att flytta till Rydaholm så jag kommer så långt bort jag kan från alla falska personer.
Men Andreas vill inte och det är ju meningen att vi snart ska bo ihop. Och vill han då inte bo i Rydaholm så måste jag ju acceptera det. Men jag vill heller inte bo kvar här i Moheda så länge till...Fan vet inte vad jag ska göra!

Antiskällhalsbandet har kommit idag, men kan inte hämta ut det förrän på måndag. Så får vi se om jag behöver någon användning för det.

Nu ska jag ringa upp mams igen och prata lite skit ;)

Det va en person som sa till mig att jag ha all rätt att stampa ner foten och säga ifrån. Jag kan inte vara för snäll för då är risken att jag bara utnyttjad av folk som jag tror är mina vänner.
Så sa h*n även till mig att om de inte kan accpetera när jag säger nej eller på annatvis säger ifrån så är det inget att ha, inga riktiga vänner.
Jag ha börjat säga ifrån och senast blev en skit sur och skrev ett elakt inlägg till mig. Där det bl.a stod att h*n försökt stå ut med mig. Att jag skriver en massa påhopp om personer osv
Med andra ord är den personen inget att ha!
Den personen har jag alltid tyckt om och jag trodde att h*n tyckte detsamma med mig. Men nu fick jag ju reda på sanningen. Att jag tydligen varit till med besvär.
Den vänskapen har med andra ord bara varit en lögn från den personens sida! 
Och det är sånt som gör mig mer besviken och förbannad att när någon säger något elakt om mig. Sånt kan jag ta, men inte detta.
Men det var ju rätt bra då att jag fick reda på sanningen, annars hade ju våran "vänskap" fortsatt vara en lögn. Allt jag har fått höra om vad h*n tycker om mig, tyckt så bra om mig osv har också varit en lögn.
Men som sagt, bra att jag fick reda på det nu.
Våran "vänskap" är borta och h*n är ute ur mitt liv. Men som personen som jag skrev om i början sa till mig,  (dock inte om denna händelsen)
Det är inte min förlust!

Åter igen går jag i tankar på att lägga ner bloggen och börja skriva dagbok istället. Folk kan tydligen inte accpetera det jag skriver utan blir skit sura så fort jag skriver något som inte passar dem. Sen känner jag att dessa behöver inte läsa min blogg. Gillar ni inte innerhållet så behöver ni heller inte läsa det. Min blogg handlar om MINA känslor, tankar och upplevelser, alltså min dagbok fast inte fullt lika privat.. Men detta har inte alltid uppskattats. Tex så skrev jag en gång att jag tyckte synd om Andreas, det blev ett satans liv.
Vadå får jag inte tycka synd om honom??
Bara en sån sak...
Och eftersom det har hänt igen så funderar jag på att lägga ner den. Dock så är det mycket smidigare för mig att skriva här på datorn då jag ofta få problem med min hand när jag skriver. När det händer så kan jag inte hålla om pennan och skriva ordentligt. Det ser ut som att en 3 åring har skrivit. Så därför började jag skriva blogg men i stil som en dagbok.
Aja få se vad som händer..

Bloggade aldrig igår sorry för det, men nu är jag i farten igen.

Knappt fått en blund inatt. Vaknade vid tolv och kunde sen inte somna om. Vred och vände på mig men kunde inte sluta tänka på alla mina problem. Så istället steg jag upp och spelade lite Sims på datorn i ett försök att sluta tänka på dem. Vid 3 gick jag och la mig igen. Lyckades somna efter alla om och men. Dock vaknade jag upp med världens huvudvärk vid halv fem. Inga värktabletter hemma. Tänkte att det kanske försvinner så jag steg upp och gick ut med hundarna. Under promenaden så gick jag förbi tunneln som går under järnvägen och när jag va precis där så hörde jag en smäll, som om någon krossar en glasruta och ca 10 sek senare börjar ett larm tjuta. Jag förstod ju att det va några/någon som gjorde inbrott men eftersom jag mådde dåligt så struntade jag i det, jag ville bara komma hem.
Väl hemma igen så kände jag att huvudvärken va på väg att bli migrän istället och då kände jag att nej, jag kan inte jobba idag. La mig i sängen och vid 6 så ringde jag till Åsa och berättade läget. Och då mådde jag skit rent ut sagt!
Vaknade igen vid halv tio och kände mig en aningen bättre dock hade jag fortfarande huvudvärk, gick ner och handlade värktabletter. Slängde i mig 1 ipren och därefter fick jag ta en sväng med hundarna runt samhället. Och då såg jag att inbrottet hade skett hos OkQ8. Alltså ca 100 m från där jag var vid tunneln. Det visades sig att de va flera och dem kom undan i en bil såklart. Såhär i efterhand hade jag ju kunnat smyga dit och ta regnr. Men kanske det va någon mening med att jag inte gick dit. Man vet aldrig vad som kunde ha hänt. Aja ärligt så orkar jag inte bryr mig. Det är inte mitt bekymmer...

Nu mår jag i alla fall mycket bättre. Fått ta 2 ipren idag sammanlagt då huvudvärken kom smygandes igen.
Har fått hem 5 av 47 böcker ur serien Sagan om Isfolket. Dem är så sjukt jävla bra rent ut sagt. Har man väl börjat läsa så är man fast. 20 sidor läser man på 10 min typ och man vill inte sluta läsa. Fick låna böckerna från min syster innan jag träffade Andreas. Men så kom han ju in i mitt liv och då blev det att jag slutade. Nu ska jag börja läsa dem igen =)

Igår beställde jag hem ett antiskällhalsband till Hatchi. Kommer ev hem imorgon, så får vi se om det funkar. Egentligen vill jag ju inte att han ska sluta skälla, enbart bara när jag på jobbet. Men detta lär ju göra att han troligtvis slutar skälla helt och det vill jag inte! Han är ju en hund och måste få beter sig som en. Har beslutat att sätta upp min kamera och filma under tiden jag är på jobbet i 2 dagar. Ena dagen ska jag inte ha några gardiner för fönstrerna. Nästa dag ska jag har dem för.
Kanske det är så att det hjälper att jag ha dem hängdes för och då behöver jag heller inte använda halsbandet. Men jag köper det i fall att. Om jag inte behöver det så kan jag ju alltid sälja det =)

Igår var jag och Andreas ute i skogen med hundarna, det va så härligt!!! Har ett litet filmklipp från det som jag tänkte slänga in. Filmat med mobilen så därför är kvalitén lite dålig, ljudet hänger ju heller inte med när jag för över det till datorn så därför blir det lite musik istället så det inte bli lika tråkigt ^^

Fick goda nyheter imorse som gjorde det hela roligare att jobba igen. Det har varit ett av problemen. Vad kommer att hända där osv. Nu känns det bättre och ett problem försvann. Få pengar tillbaka på skatten, också en rolig nyhet. Men ändå, ändå känner jag mig inte glad.

Allbohus ringde och berättade att en granne klagade att en hund av mina hundar skällde och att jag spelade för hög musik. Jag vet vilken granne det är.
Hatchi skäller och det vet jag så väl om. Han står och tittar ut igenom fönstret som finns på altandörren och skäller på det som dyker upp utanför. Detta gör han dock när jag är på jobbet, han är tyst när jag eller Andreas är hemma. Jag har börjat hänga upp en filt framför fönstret som jag förklarade för tjejen jag pratade med. Men så säger hon att grannen som klagade har sagt att detta inte hjälper. Så den idioten har varit och tittat in i mina fönster! Klart att Hathi skäller då! Jag sa det att han är en vakthund och skäller om någon kommer nära.
Så jag förklarade det att jag få väl hänga för gardinerna i mina fönster så att han inte kan se ut över huvud taget för jag vet att han skäller på det som händer utanför! Men det tyckte tjejen att det ska jag ju egentligen inte behöva göra. Men det måste jag ju göra då om det ska vara lugnt här.
Jag har bestämt mig för att köpa ett antiskällhalsband som jag också berättade men dem kostar en del förklarade jag. Jag vill ju inte vara till besvär.
Ang hög musik så är ju den grannen är riktigt jävla petig person. Spelar hög musik väldigt, väldigt sällan. 2 ggr i månaden kanske. Annars sätter jag igång normal musik volym varje gång jag städar.
Så jag vete tusan vad h*n gnäller om egentligen. Hade förstått om det hade varit varje dag i flera timmar. Men 30 min till 1 timma typ 2 ggr i månaden är väl inget att gnälla om???
Pratade med min andra granne som bor precis intill mig. Men h*n störde sig inte alls. Hade inget att klaga om. Så det är min andra granne som bor precis intill mig. För jag kan inte tänka mig att det finns någon annan som iså fall klagar över hög musik eller skällande hund om man inte bor precis intill.
Men tjejen från allbohus var trevlig och ville bara förmedla detta och jag sa att jag ska försöka få slut på skällandet, jag vill ju som sagt inte vara till något besvär för någon! Men musiken..Ja, ska jag sluta spela musik helt när man knappt spelar något?
Ska beställa hem ett antiskällhalsband för 975 kr! Yes, skit roligt...Men jag vill ju inte heller att Hatchi ska skälla.

Alltid är det något!