Tänkte faktiskt att jag skulle krypa i säng redan nu och lösa lite korsord. Förhoppningvis så somnar jag innan klockan nio så kan jag sova lite längre.
Imorgon ska jag till Åsa, det fixade sig så att jag kunde åka till julbordet hos henne som jag blev bjuden till. Det ska bli kul =) Förhoppningvis ^^

Nä natti natti med er =)

Slänger in en bild på mig och Kadde från förra sommaren. Han var på väg att gå iväg, därför tog jag tag i grimman ^^  

Nu är det så sjukt kallt ute och så måste man gå ut med Atlas. Minta och Hatchi är hos morsan, kommer hem imorgon. Saknar dem så! Fast det har varit väldigt lugnt utan dem ^^
Kan inte vintern vara förbi snart? Hoppas det går fort i alla fall...
För jag pallar inte med denna kyla mer.
Aja det ärväl bara att ta "tjuren mellan hornen" och ge sig ut i kylan tillsammans med Atlas. Andreas ville inte följa med, för kallt säger han. Tack för den liksom, får jag göra det ensam. Hade ju varit roligare om det hade varit vi två. Men men...Ska väl inte gnälla =)

Det är något som saknas i mitt liv. En familj.
Ända sen jag flyttade hit till Moheda så har jag splittrats helt från min familj.  Ingen hälsar på mig, ibland har min äldre syster kommit hit och vi har varit ute och gått med hundarna. Men annars sitter man här. Man känner sig splittrad från flocken så att säga. Och jag vill så gärna åka till dem, men hur?
Dem säger att de hinner inte åka hit.
Men min familj är inte den bästa. Dem ställer upp så gott de kan men nu känns det som...Att ingen bryr sig. Känner mig osynlig, jag är där men ingen ser mig.
Och jag känner mig förkrossad inombords. Känns som att jag bara ha min pappa och Andreas kvar. Att de andra är långt, långt borta.
Har bestämt mig för att skaffa bättre kontakt med pappa. Ringa honom någon gång i veckan. Även mormor ska jag ringa till ibland.
Dumma är ju att man bara ha en mobil, så när pengarna är slut på den så går det inte att ringa förrän man har fyllt på den igen. Som jag bara gör max en gång i månaden. 

Kanske man ska lämna allt bakom sig och börja om på nytt?
Jag är inte ens sugen på att fira jul med familjen...Men jag gör det ändå..
 

Fy tusan vilket kaos det va på morgonen när hästarna skulle släppas ut.
Stod ingenting på tavlan(där man skriver meddelande/info) att hösilage balen i ridskolehästarnas hage var slut. Så jag släppte ut dem som vanligt. (de går ut lösa, sätter upp två linor till hagen från stalldörrarna)
När jag släppte sista hästen så hör jag en häst som kommer galopperandes i stallgången, sen drösar alla hästarna in igen. Men vänder lika snabbt och far ut igen. Sen drar dem järnet runt hagen och jag var rädd att de skulle hoppa/dra rätt igenom tråden. För dels så är ju staketet lägre nu pga snön så om de vill kan de hoppa över.
Tack och lov så stod det en halv fylld kärra med hö i foderkammaren så det fördelade jag och kastade in i hagen. Så börjar ju de andra hästarna föra en massa liv för sig där inne i stallet. Stressade som tusan! Och fick till slut ut alla hästarna, men sen fick jag ju fylla på rejält med hö på en kärra för att gå ut och ge till ridskolehästarna. Det dem fick först var bara så att de skulle hålla sig lugna liksom ^^ 
Klockan 07:55 började jag mocka första boxen! Typ 20 min försenad! 
Mockade på rätt bra men fastnade naturligtvis vid en box som var ordentligt ner grisad. Tog väl en 15 min på den boxen. 
Men sen gick det snabbt, blev klar strax efter nio ändå. 
Fylla höpåsar, kratta och sopa gången. Sen kunde jag åka hem =) 

Nu ska jag ta det lite lugnt, sen ska jag städa =D

Var ett par dagar sen sist jag skrev men jag har inte varit hemma. I fredags åkte jag och Andreas till hans farsa, kom hem idag.
Igår var vi i Sävsjö på julbord, vi var sammanlagt 9 personer. Och det va himla trevligt! Jag är inte så förstjust i julmat men det var trevligt i alla fall =)
I fredags var jag ju med på ridlektion igen. Vi hoppade bana och fy fan säger jag!
Jag var så sjukt nervös och Kadde hoppade hindren som de vore 120, kändes det som. Men när det egentligen va på 90 cm - 1 m.
Pga min nervositet så gick allt skit. Kadde vägrade, jag tappade stigbygeln och var en gång på väg att ramla av. Vi var liksom inte ett Team utan han hoppade och jag följde bara med och hoppades på det bästa typ, haha. Men det va pga min nervositet.
Sen kan jag ju faktiskt skylla på att jag mest hållt på med dressyr. Har hoppat enbart ibland för skoj skull typ. Men nu har jag satsat lite mer på det för att själv bli bättre.
Men det va trots allt sjukt roligt =)

Hm ja, har väl inte så mycket mera att skriva. Ska vid halv fyra åka till stallet, det är julklappshoppning, lucia och sen grötfest. Ska bli trevligt =)

Igår tillbringade jag halva dagen i stallet. Longerade Alectra och släppte Kadde i ridhuset tillsammans med Nicke. Och som dem sprang! Mathilda och jag önskade att vi hade kamera med oss så vi kunde filma in dem. Dem var så roliga och gav oss många skratt.
Idag åkte jag hem tidigare. Planerade först att stanna till två men jag var så trött när jag steg upp imorse. Så jag stannar kvar längre imorgon och rider förhoppningsvis båda hästarna.
Kom hem vid kvart över elva ungefär och ville helst gå och lägga mig och sova. Konstigt nog så var jag väldigt pigg i stallet. Blev färdig med mockningen tio i nio. Började mocka fem över halv åtta. Så jag låg i och höll ett högt tempo trots allt. Men som sagt, när jag väl kom hem så kom tröttheten som en blixt från klar himmel.
Andreas var på gymmet och skulle inte komma hem förrän klockan ett.
Och när han väl kom hem så käkade han lite snabbt sen tog vi en lång promenad med hundarna. På hemvägen gick vi igenom en gård där vi stötte på en stor lös schäfer. När den såg oss kom den emot oss med rets ragg, men var mer osäker än hotfull och den var nyfiken. Jag sa till Andreas som höll i Minta och Atlas att han skulle hålla sig lugn. Börja han stimsa upp sig så kan hundarna göra det med. Ägarna var ju ute så dem tog snabbt undan hunden. Och så stod vi där och snackade med dem ett tag, de tyckte att våra hundar va så fina. Och jag märkte snabbt att dessa människor var hundkunniga. Började prata om utställning och lite annat smått och gott.
Ja det var himla roligt att träffa dem och framför allt, träffa på hund KUNNIGA människor. Jag stör mig på människor som tror att hundar tänker som vi människor. Det gör dem inte, hundar lever i nuet. Det som hände i morse är redan glömt. Det är nu som gäller.
När jag och Andreas var på väg hemåt igen så berättade han att han tyckte schäfer var jätte stor. Ja sa jag, dem rasen är stor! Och framför allt aktiv!!! Dem nöjer sig verkligen inte med att gå skogspromenader på 1 timma och sen 40 min morgon och kväll. De måste även få använda huvudet! Och gå mycket längre promenader än vad vi gör med våra.
De som säger att de vill skaffa schäfer för att de är så fina, dessa vet inte vad dem snackar om. Själv har jag aldrig ägt en schäfer. Men jag har läst på om rasen och framför allt hört från andra. Bl.a från morsan som faktiskt ägde en schäfer på 70? - talet som hon körde upp som bevakningshund. Så hon vet hur aktiv rasen är och berättat.
Det tråkiga är att många väljer att köpa schäfer utan att ha en aning om hur rasen är och vad den är behov av. De köper den just för att den är fin eller annat. Men sen får dem sälja den för att de inte klara av den, för att den helt enkelt är för aktiv för dem.
Sånt är så grymt sorgligt!!! Innan man skaffar hund så ska man framför välja en hund vad man själv vill ha den till. Vill man ha sällskapshund och gillar att gå  promenader? Ja då kanske en collie duger tex.
Vill man hålla på med lydnad eller en annan bruks gren och är väldigt aktiv människa. Ja då ska man välja en ras uteöver det, tex schäfer, rottweiler.
Man ska inte köpa en hund efter dess utseende! Det slutar oftast att man får sälja den.

När jag kom till jobbet idag så hade Åsa lämnat ett meddelande där det bl.a stod att jag var välkommen på julbord hos henne nästa tisdag halv sju. Jag blev så glad! Tänk att lilla jag fick en inbjudan på julbord, hos Åsa =D
Men så kommer problemet! Jag har ev privatträning den kvällen kl 7. Kan jag skippa, men samtidigt som jag verkligen behöver hjälp nu. Fast sen måste jag ut och träffa lite folk.
Men så har vi ett problem till, hur tusan ska jag ta mig dit och hem?
Även om jag nu inte kan komma så blev jag så otroligt glad ändå, för att jag fick en inbjudan.
Jag ska ta och prata med henne på fredag om hon inte vill ha besked innan det förstås.

Är så stolt över Andreas som har börjat gymma! Han är där nu. Åkte även dit igår också. Så roligt att han har beslutat att göra något. Har varit så bekymrad över honom, att han suttit här hemma, inte hittar något jobb...Nu kan han i alla fall åka och gymma ett par dagar i veckan istället för att sitta hemma och glo.
Och nej jag har inte tjatat på honom ifall det är någon som undrar. Däremot pratade vi ihop om att han skulle skaffa gymkort och börja gymma.
Och nej, det var inte heller jag som kom på den idén för den som undrar. Han har velat detta helt SJÄLV!
Så vill heller inte höra något annat...

Känner att jag vågar inte riktigt skriva längre här på bloggen. Våra bråk lär jag verkligen inte skriva om längre, gjorde det innan för att jag ville skriva av mig. Men jag vet riskerna med att göra det nu. Så det lär väl mest stå om vad jag har gjort om dagarna osv. Just för att jag vill inte höra skit sen!
Så jäkla tråkigt bara...

Ska bara skriva ett kort inlägg innan jag kryper i säng och löser lite korsord.

Varit ute på en hel mysig promenad med hundarna tillsammans med Andreas, nygligen hemkomna. 
Jag mår inte så bra ikväll, mår illa och det känns som om jag ska spy. Rätt otäck känsla.
Andreas tyckte att jag skulle stanna hemma från jobbet imorgon, Aldrig säger jag! Om jag så ligger i 40 graders feber så ska jag fan åka dit i alla fall, haha. Lär väl bara ta hela dagen att mocka men ändå, haha.

Jag älskar dig Andreas så otroligt mycket. Är så lycklig att det är du och jag! Och äntligen verkar det som du tagit tag i ditt liv. Du har förändrats oerhört mycket och jag är så stolt över dig!   
Kan inte tänka mig ett liv utan dig