Steg upp innan nio idag med. Ut med hundarna på ännu en härlig morgon promenad, fåglarna kvittrade, härligt ljus ute och strax under nollgradigt. Ja det var super mysigt. Så vi gick elljusspåret och va borta 45 min. Trodde vi hade varit ute längre ^^
Därefter så gav jag hundarna frukost, käkade självfrukost sen slappade vi en stund i soffan framför tvn och tittade på djurpolisen. I detta avsnittet var det bla två fruktansvärt magra hundar som blivit övergivna, satt i varsin bur i en lägenhet Den ena va i slutfasen innan den skulle dö. Det var bokstavligen bara skin och ben på den hunden. Båda klarade sig men de hittade aldrig deras ägare tyvärr!
Sen tog jag en dusch och därefter borstade jag alla tre hundarna, Atlas tog jag lite noggrannare eftersom han har så mycket päls. På Minta och Hatchi drog jag bara i genom borsten lite snabbt. Klippte deras klo och tassar. Råkade klippa Mintas ena klo för långt in så det började blöda, så hon såg ju jätte ynklig ut. Som hon höll på att dö, haha.
Sen dammsög jag och torkade av golven. 
Så jag har avrit duktig idag ^^
Ser att klockan är mycket, dags att åka till stallet xD

Steg upp strax innan nio, skit trött var jag trots att jag ändå sovit i 10 timmar. Sov kanske för länge?
Gick en härlig morgon promenad med dogsen. Super härligt ute, var så sugen på att gå en riktig långpromenad. Men det fick duga med ca 40 min för att vi skulle käka frukost, jag och hundarna. Därefter gjorde jag rent i sängen, tog bort all lakan och även madrass överdraget som jag sen tvättade. Var ett tag sen det blev tvättat. Man glömmer liksom bort att även det ska tvättas i mellan åt. Man tänker ju bara på lakanen, hehe.
Nu ska man bara få på det överdraget över den madrassen, det kan bli lite jobbigt, men ska ge det ett försök i alla fall innan jag kryper i säng. Hann inte göra det innan för jag stack till stallet vid tre. Innan dess var jag åter ute på en promenad med hundarna i solen, super härligt!
I stallet så tränade jag Emmy i ca 1 timma. Gick riktigt bra!
Därefter red jag på Alectra. Skrittade enbart och det gick bra faktiskt! Ska fortsätta imorgon.
Tog bussen hem tjugo över sju, hemma ca kvart i åtta. Direkt tog jag hundarna och gick en kvällspromenad. Som också var härlig =)
Nu ligger dem och sover, mina älsklingar ^^ Själv ska jag se om jag få på överdraget på madrassen och lägga på nya sänglakan och därefter ska jag krypa ner i sängen och sova.

Natti natti på er!

Den gick faktiskt riktigt bra! Kadde börjar lyssna och vänta nu och han är framför allt LUGN!! Det känns toppen. Sen är det bara jag som ska sluta bli så förbaskat nervös så fort vi ska hoppa mer än ett hinder. Idag var det 3 hinder framplockade, grind, oxer och  studs. Och man skulle ta dessa i olika vägar där man måste tänka lite mer eller hur jag nu ska förklara det, bättre hade ju varit om man ritat upp det men det orkar jag inte ^^
Men som sagt nu vill jag bli bättre också! Fast det kommer nog, Åsa är ju en riktigt bra lärare och hon har ju redan gjort förbättringar på oss. Nä så det känns bra som sagt =)
Morsan och Malin kom dit och kollade, jag hade med mig kameran tänkte be Malin att filma lite. Men de kom efter att vi hade börjat rida så det blev inte av. Det kommer fler chanser.
Sen har jag snackat med Åsa ang om Alectra. Jag vet inte vad som har hänt med henne, förut passade vår kemi ihop super. Men nu, nu är allt kaos och jag känner att jag vill ha hjälp och det innan jag ska rida för Lisa om en månad. Så jag ska vara med på Alectra på onsdag halv sex så ska vi se vad Åsa säger. Alectra är super känslig i munnen och så fort man plockar upp tyglarna så kröker hon på nacken men jobbar inte rätt. I traven dyker hon ner och in med mulen mot bogen och jag får inte upp henne. Hon rusar iväg och det går inte att ta tag i henne heller för då bli hon super stressad och dyker in med mulen ännu mera mot bogen. Jag fundera på om det kan vara bettet, att det är lite skarpt för henne liksom, att man få skaffa ett ännu mildare bett, Nova bett ska visst vara det mildaste som finns. Nu rids hon på ett vanligt tredelat. Men jag vet inte, förhoppningsvis kan Åsa ge mig bra råd om hur jag ska rida henne och jag är så grymt tacksam att hon valde att hjälpa mig, hon sa som jag att det är viktigt att hon rids rätt nu från början. Det dumma är att jag har sagt tidigare för någon vecka sedan att hon är lättare än Kadde va. Men det va innan hon blev sånhär, och nu är hon nästan svårare än Kadde va. Imorgon ska jag rida henne igen men då enbart jobb i skritt! Försöka få henne i låg form och att hon arbeta korrekt. Så ska jag rida henne varje dag fram till onsdag så kanske hon kan lugna ner sig en aning. 
Men med hjälp så ska jag nog får iordning på Alectra också, för så kunnig är jag inte att jag kan klara detta på egen hand. Det kan jag faktiskt erkänna!

Jag har börjat träna Andreas yngre syster, Emmy när hon rider Kadde. Och det går bättre för varje gång. Jag tycker det är sjukt roligt att lära ut och hon lär sig jätte snabbt. Idag fick hon trava över cavaletti för första gången och det gick jätte bra! Hon har lite svårt att hitta rätt tempo i traven, går gärna lite för fort ibland samt att hon låter tyglarna glida ur händerna och att hon även måste lära sig att hålla händerna stilla. Såna små saker som kommer efter hand. När hon väl hade rätt tempo, höll stadigt i tyglarna så gick det super!
Så skönt att Kadde har lugnat ner sig också. Förut var han så pigg men det har försvunnit så han passar utmärkt som lärohäst till henne. Dels så får hon ju kämpa lite och lära sig. En ridskolehäst lunkar ju på i samma tempo varv efter varv. Kadde är ju mer känslig både i mun och skänkel så gör man inte rätt så blir det fel. En ridskolehäst kan du trava runt med långa tyglar samtidigt som du har en ostadig skänkel, omedvetet skänkla på hästen utan att den bryr sig. Men så är det ju inte med Kadde.
Så det är bra att hon lär sig med en gång hur det ska vara.

Ute på en härlig kvällspromenad med hundarna tsm med Andreas för en stund sen, det var super mysigt =)

Jag har dem här två senaste veckorna varit fullständigt slut. Jag vill inte göra annat än att bara sova, sova och sova. Att gå ut med hundarna är en plåga typ.
Igår sov jag 2 timmar på eftermiddagen. Idag 50 min för bara en liten stund sen. Ska snart ut till stallet igen, men vill hellre gå och lägga mig och sova haha. Nej det är jätte jobbigt att vara såhär. Försöker hitta positiva saker som man kan dras med i så att säga och på det viset bli lite piggare. Jag älskar ju att promenera. Men det finns ingenstans att gå, inga vägar. Och nu är det ju kallt och halt överallt, känner ingen inspiration alls.
Men vad jag låter negativ alltså, hahaha. Inte roligt för er som läser.
Det är ett förbaskat fint väder ute i dag, solen skiner och ca -2 grader. Jätte härligt. Alectra fick gå ut utan täcke, hon är ju inte klippt som Kadde är. 
Ville egentligen låta ridskolehästarna också gå utan täcke men vågade inte ifall dem ska ha täcke på sig oavsett väder. Men ska fråga idag när jag åker tillbaka om de kan gå utan täcke när det ska bli bra väder.
Imorgon ska jag rida lektion igen, då kanske morsan och Malin kommer för att titta. Se hur Kadde ha utvecklats. Och kanske jag kan få Malin att filma lite också så även ni kan se hur han är =)
Så imorgon ska det bli kul!

Får vi bara hoppas att jag kan komma ur denna trötthet snart...

Ja jag tänkte att jag kan ju fortsätta berätta lite om Kadde. Min älskade häst!

Som jag tidigare har skrivit så kom han till mig den 8 december 2005, 5½ år gammal. Han var då travtränad men inriden. Men inte så mycket mer än så.
Började att träna honom att bli longerad. Ja, haha herregud vilken vilja den hästen hade ibland alltså.
Han lärde sig snabbt och lyssnade på mig men sen fick han för sig att byta varv ibland, tvärvände och travade i det andra varvet. Och då fick han också för sig att inte lyssna alls på mig. Travade runt där med huvudet högt och svansen i vädret. Och ibland hände det att han ställde sig på bakbenen när han protesterade, som sagt han har en egen vilja.
En gång för några år sen när jag äntligen tyckte att longeringen började funka så fick han världens ryck och bara stack. Han blev inte rädd eller fick ett glädje fnatt eller så, utan han ville helt enkelt inte springa runt på volten längre, roligare att göra som man själv vill. I alla fall han drog iväg i full fart och jag hann inte uppfatta vad som hände så jag flög med som en vante och landade på mage och släpades efter. Att släppa linan var något jag aldrig tänkte på att göra ^^ Men han stannade relativt snabbt och stod lugnt och tittade tittade på mig, liksom undrade varför jag låg där på marken, haha
Efter den gången har det varit lugnt. Förutom alla sina glädje fnatt han gör i mellan åt.

Ett tag hade vi lite strul i ridningen, speciellt ute i skogen när vi red med andra. Han hatade att ligga sist, han blev jätte pigg och stressade. Dansade lite och så.
Kunde backa ner i diket eller skogen om hästen före travade iväg eller var för långt framför. Men inte mer än så, visst det va ju lite otäckt, det kan jag inte förneka.
En gång när vi hade 3 hästar sammanlagt ett litet tag, Zantos, Kadde och Jessie (ett varmblod vi hade några månader, sålde henne pga ändrade förhållanden)
I alla fall så var det jag på Zantos, min äldsta syster Tessan på Kadde och min andra syster Malin på Jessie. Vi var ute på en långrunda och när vi var på väg hemåt så började ju Kadde strula med Tessan. När vi var för långt borta så backade han in i en massa granar och höll på.
Så en gång så skulle vi trava en bit, eftersom jag visste hur Kadde va så sa jag att jag börja trava eftersom Zantos hade så stora steg så kan ni trava ihop. Sagt och gjort, men när jag började trava och kom ett fåtal meter så hör jag hur Tessan skriker till, vänder mig om och ser när Kadde kastar sig i diket som denna gång var ett riktigt djupt dike. Han snubblade på en stubbe så han la sig på mage typ, med bakbenen nere i diket och frambenen uppe. Tessan hoppade av så han kunde resa sig upp. Lite skrapsår på benet efter stubben men ingenting mer. Vi travade inte mer den dagen ^^

En gång var jag, Malin och min brorsdotter(Carolina) ute på en ridtur. Denna gången hade jag Kadde, Malin på Jessie och Carolina hade Zantos. Vi tog det lugnt. Mest skritt och lite trav. På väg hemåt så blev Kadde åter riktigt het på gröten. Jag kände att nu vill jag att han ska lyssna på mig utan att krångla. Så jag gjorde massor av halter. Så kom ju då Malin och Carolina en bit framför mig. Jag skulle göra min sista halt, de senaste hade nästan varit perfekta! Så jag ville göra en till innan vi lugnt skulle trava ifatt de andra. Han stannade, stod jätte lugnt och fint, räknade till 3 sen skulle jag skänkla på honom. Vetetusan vad som hände då, han reste sig på bakbenen, ramlade på sidan, hamnade på mitt vänstra ben, jag slog till huvudet i marken. Kadde reste sig upp lika snabbt och jag hade fastnat med foten i stigbygeln men den gled ur rätt snabbt. Kadde stog stilla, frustade och väntade på att jag skulle kliva upp. Jag steg upp, vände mig om och tittade vart jag hade hamnat, ca 70 cm från ett litet stenrös. Tackade gud innan jag hoppade upp igen och sket i det jag hade tidigare jobbat med och galopperade ifatt de andra som va för långt borta för att ha kunnat se vad som hände.
Efter den gången lugnade han ner sig en del...

Nu har han blivit 10 år gammal, ska snart fylla 11. Och jag har förstått att han är en valack med lite hingstbeteende kvar, en häst med egen vilja och man blir inte förvånad när han gör något märkligt.
Men han är en förbaskat snäll häst, småbarn kan rida honom utan problem, de kan pyssla med honom utan att han gör något osv.
Men vi brukar säga att han beter sig mer som en unghäst än vad Alectra gör i vissa sammanhang.
Att ta in honom från hagen så får man räkna med att han helt utan förvarning kan ställa sig på bakbenen och bli allmänt fjollig faktiskt. Men han är ALDRIG elak. Han har som sagt bara en egen vilja och detta vill jag också att han ska ha kvar.
3 gånger han har stegrat sig när jag har hållt i honom. Första gången var när jag skulle gå i mellan bilen och huset ( 3-5 meter) för att sätta igång vattnet som sitter på husväggen utvändigt. Jag hade ingen som kunde hålla i honom och han är ju orädd. Han följde med utan problem, stannade till en gång men jag nådde inte kranen så jag bad honom ta något steg till. Och helt plötsligt ställde han sig på bakbenen. Gick ner, tog två steg som jag ville och stod sen lugnt och snällt, ögonen hade en lugn blick och öronen åt sidorna. Jag fattade ingenting. Var inga problem när jag skulle stänga av vattnet en stund senare då vi gick i mellan det igen.
Andra gången när han blev rädd för någonting i somras, vi skulle rida ut i skogen och ade preics kommit ut ur stallet, stod nästan i dörröppningen och han ställer sig på bakbenen rätt högt.
Tredje gången var nu för någon vecka sen när jag skulle ta in honom. Han stollade sig och fick för sig att det fanns älgar i närheten så jag ville att han skulle lyssna men istället ställer han sig på bakbenen och gå ner framför mig, står lugnt och stilla och vänta på att vi ska fortsätta gå. Haha ja som sagt han är aldrig elak eller galen.
Jag gillar hans personlighet, det gör honom väldigt speicell och det är roligt att veta att det finns krut i honom. Att han inte alltid är så snäll som han oftast är. Att det ibland händer lite saker när man är med honom, det tycker jag är roligt. Haha.

Jag började ju utbilda honom 2007. Innan dess var han enbart skogshäst. Det var inte förrän då jag upptäckte att det kunde bli något med honom. Men hade inte tillgång till varken ridhus eller paddock. Så jag hängnade in en bit i deras hage på fältet där vi tränade. Nackdelen var ju att det gick inte att rida där när det var blött, fruset eller kommit lite snö. Så det blev inte så mycket träning som jag också gjorde på egen hand.
Jag var enbart 14 år när Zantos kom till mig, precis fyllt 15 när Kadde kom. Jag erkänner att min kunskap var inte ens i närheten av vad det jag har idag! Och jag ångrar att jag inte läste på mer men tänkte inte på det, tänkte inte att det skulle vara så svårt att ha häst. Och det fick Kadde "lida" för. Jag skäms ännu och vill helst inte prata om det. Men det bevisar att det räcker inte att bara ha ridit på ridskola i ett par år. Man måste kunna så mycket mera! Vara äldre än vad jag va. Även om man ha hästkunniga föräldrar.
Efter vinter 06 rasade Kadde ner i vikt. Men jag såg det inte...Jag var hemmablind så att säga, i mina ögon var han fortfarande den vackraste och finaste i världen. Det var inte förrän jag la ut bilder på honom på ett forum som jag vacknade upp. Först fick jag en rejäl utskällning av andra som höll till där men när det förstod att jag inte hade gjort det med flit så hjälpte dem mig istället. Fick MASSOR av tips som jag inte visste om. Och sen dess har jag kämpat med att få upp honom i vikt som inte varit det lättaste. Inte förrän nu som han är på väg att bli lite fet.

Idag har han blivit den dära vackra, fina hästen som jag trodde att han va då. Han har utvecklats och blivit en jätte fin ridhäst. Jag har kämpat, gråtit av både glädje och besvikelse, velat ge upp och skaffa annan häst. Men NU, nu äntligen har det lossnat, han har lugnat ner sig och han lyssnar på mig bättre än någonsin. Ridningen går framåt och nu har vi börjat satsa på hoppningen också. Och det går framåt!!
Jag är glad att jag aldrig gav upp och skaffade en annan häst. För den lycka som jag ha nu, att känna att man faktiskt ha en jävligt fin "travare" är obeskrivlig. Kadde kommer för evigt vara den bästa i mina ögon och jag önskar att flera kunde se vad fin han är. Jag vill inte skryta, men han är värd att beundras!


Såhär såg Kadde ut 6/4 2007
  

Maj - 07
  

Tar vi ett skutt till februari -09. Gått upp lite, fått massor av hösliage, lusern m.m Men var ändå svårt att få upp honom i vikt. Här är han ju klädd i vinterpäls, omusklad och står och halvsover ^^

Oktober -09 såg han ut såhär

     

Såhär ser han ut idag, lite dålig vinkel (ej jag som fotat eller sitter på) men det ska förhoppningsvis komma bättre bilder, ev en film snart =)



Som sagt, det kräver så mycket kunskap att äga en häst. Jag gjorde ett misstag, lärde mig av det och lär aldrig göra om det. Och jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt över det...  

Tänkte berätta lite om mitt förflutna, inte så många som egentligen vet vad jag har fått stå ut med och vad som har hänt genom åren.

Min tid i grundskolan försöker jag bara glömma. Vill inte tänka på det. Den va hemsk!
Men jag tror inte att det hade blivit så om inte morsan beslutade att flytta ut 8 km från Lammhult till en mysigt litet torp på landet. Går inte att ha kennel i ett bostadsområde med pytte liten trädgård.
Jag slets från mina vänner, jag försökte umgås med dem så mycket som möjligt. Men det gick inte under veckorna pga skolan. I början gick det bra men sen blev det tomt så att säga. Den enda som till slut kom var min brorsdotter och min allra första vän jag fick när jag flyttade till Lammhult - 97.
Jag blev ensam och kände mig därefter.
I skolan blev allt fel, umgicks väl egentligen med fel personer men de var mina vänner. Jag blev retad och utanför. Kändes som jag va osynlig...
Andreas som även har varit min barndomskärlek så att säga (vi var ihop när vi va små) umgicks inte alls efter att jag hade flyttat och jag såg honom ibland i skolan. Varje gång högg det tag i mitt hjärta..Saknade honom. Och mina känslor för honom fanns kvar ända fram till det att vi blev tillsammans nu för snart 3 år sedan.
Som sagt skolan trivdes jag inte i, hemma var det ensamt och min bästa vän blev, efter något år, min 5 år yngre brorsdotter. Hundarna blev också mina vänner..Förutom det så hade jag ingen direkt kompis. Umgicks med en i skolan som också var retad och utanför.
Men sista terminen i 9:an började jag vara med andra och jag mådde mycket bättre som person. Önskade att jag gjorde det tidigare.
Den 28 Juli 2005 fick jag min allra första egna häst, Zantos! En helt underbar häst! Blott 5 år gammal men väldigt lugn och förbaskat snäll. Red barbacka på honom och någon frågade hur jag vågade göra det på en sån ung häst. Men Zantos var kanske bara 5, men i sitt temperament så var han 15!

Efter 9:an började jag IV i Alvesta där jag gick i 1 år. Där var jag ensam..De andra var inte min typ alls, tuffa och rökte. Jag är inte en sån person. Så jag valde att vara för mig själv. 

Den 8 december 2005 kom Kadde till mig, även han 5½ år gammal. Mellan han och Zantos skiljde det ca 2 veckor. Zantos är född 2000-04-14, Kadde 2000-04-30.
Även Kadde hade ett väldigt lugnt och stabilt temperament. Men hade lite mer vilja än Zantos. Men lika snäll! 

Hösten -07 började jag på Plönninge gymnasiet i Halmstad, inrikting trav. Nu hade travet fastnat i mitt hjärta och jag tyckte det va super roligt!
Skolan började helt underbart, trivdes med en gång och jag fick vänner med en gång! Men sen gick det bara utför. 
Vet ej exakt men efter julen så slutade jag, bestämde mig för att gå om "ettan". 
Alla mina vänner slutade, min rumskompis hoppade av och till slut satt jag där, vecka ut och vecka in helt ensam. Ibland kanske jag hade snackat med en lärare under hela dagen. Jag blev frukstansvärt deprimerad så jag valde då att gå om.
Hösten-08 kom jag tillbaka, skulle gå samma inriktning (trav)
Skaffade vänner rätt så snabbt och jag blev för en gång skull inte den som satt tyst i ett hörn i klassrummet. Jag var en av dem högrankade så att säga. Och jag trivdes super!! Min rumskompis hoppade dessvärre av efter någon månad, hon trivdes inte. Men det gjorde inte mig något, vi snackade knappt aldrig med varandra ändå. Jag hade ju mina klasskamrater som jag trivdes super med, jisses vad roligt vi hade! 
En gång när vi var i stallet och skulle köra så började jag prata med våran manliga lärare, Palle. Detta sades mellan oss två:

"Palle, jag har inget gummi" (menade egentligen gummiband som används till travselen kan man säga)
"Hehehe, behöver du det nu till helgen?"
"Hahahaha, ja" (skämtade med där, förstod ju att jag hade sagt fel från början)
"Hahaha okej. Är det bara en som fattas eller?"
"Nä det är slut" (Menade att båda fattades)
"Hahahahaha, har du använt alla?!
"Hahahahahahaha"
Han går och hämta gummiband och när han kommer tillbaka så säger han:
"Räcker det med en? Haha"
"Haha, ja du kan ju köra en sån hårdning som du gjorde sist. Hahaha oj det där lät dumt"
"Hahahaha, Sofie, vad tänker du på egentligen?"
"Hahahahaha, jag vet inte"

Ja som ni märker så blev det ju fel från allra första början, haha. När jag sa hårdning menade jag att han kunde dra åt gummibandet så hårt som han gjorde sist, men det blev fel, väldigt fel xD
Men det var roligt och vi skrattade så vi höll på att dö. Saknar mina kompisar där grymt mycket!!
Efter någon månad lämnade jag travet och gick över till ridsport. Travet var inte lika roligt längre och jag saknade ridningen. Lärde mig otroligt mycket och jag var säkerligen den bästa/bland dem bästa i min ridgrupp inom dressyren. Hoppningen har som sagt har aldrig varit min grej ^^

Men i april -09 valde jag att hoppa av plönninge helt. Deras lektions upplägg trivdes jag inte med. Och jag var inte den enda, flera hade hoppat av pga det.

Den 5 april 2009 åkte Zantos till ett nytt hem. Det gjorde så ont i mig och jag mådde så fruktansvärt dåligt. Min vän, jag svek min vän, jag som hade lovat att jag aldrig skulle sälja honom. Den i vanliga fall lättlastade hästen vägrade gå in i transporten. Han drog och slet, vägrade fullständigt att ens sätta en hov på rampen. Han förstod, den hästen är grymt smart! Han ville inte åka. Provade att lasta in Kadde men det funkade inte. Inombords grät jag, jag ville inte detta men jag var tvungen. Efter vad som kändes timmar gick han äntligen in, men han var allt annat än lugn. Sa adjö och lovade honom att han skulle komma till ett bra hem.
Sen tog jag Kadde och gick iväg. Nästa gång jag vände mig om var bilen och transporten borta. Då var det bara jag och Kadde kvar...

Slutet av april flyttade jag hem till Andreas och hans farsa i Lammhult, Kadde blev uppstallad på ridskolan. Min brorsdotter som älskade Kadde trodde att han skulle åka iväg till en fodervärd den dagen. Vi sa att vi skulle stanna till på ridskolan för att titta till honom lite och så.  Jag bad henne att ta in honom i stallet och när jag sa att hon kunde ta in honom i hans box så började hon gråta av glädje. Den våren tillbringade vi mycket tid ihop i stallet och red Kadde.
Varför jag flyttade hem till Andreas va pga att jag och morsan inte längre kom överens, vi bråkade mycket och jag var väldigt deprimerad.

Den 28 augusti 2009 kom Atlas hem till oss och förgyllde våra dagar. En helt underbar hund som verkligen är speciell.

Den 1 juni 2010 kom Alectra in i våra liv, en underbar häst som vi egentligen inte skulle äga, utan vara en sommarkompis till Kadde. Men vi blev förälskade i henne och valde att köpa henne =)
Den 16 augusti 2010 flyttade jag till denna lägenheten som jag bor i nu, tsm med mina tre hundar. Atlas, Hatchi och Minta. Andreas bor inte här ännu. Han pendlar fram och tillbaka =)

Så nu kan jag inte säga att mitt liv är hemskt! Jag har en underbar pojkvän, tre underbara hundar och två väldigt speciella hästar, samt ett jobb jag trivs super med. För 2 år sen ville jag inte ens leva, nu vill jag inte ens tänka den tanken. 

Bilden nedan är travgänget från 08, jag i blått och dem till vänster om mig var dem jag umgicks med  
   
 
Bilden nedan är på Zantos, saknar honom ännu och varje gång jag tänker på honom hugger det tag i mitt hjärta...Förlåt mig min vän..




  

Ja detta med att komma på en passande rubrik är jag rätt dålig på xD
Men jag mår jätte bra idag! Känner mig inte trött eller sliten. Somnade närmare tolv igår kväll men steg ändå upp innan nio idag. Och jag var inte jätte trött, visst hade jag kunnat somna om men jag vill inte sova bort hela dagen. Låg kvar i sängen, väckte Andreas, Atlas hoppas upp i sängen och la sig mellan oss två. Så lekte vi lite med honom, gömde oss under täcket och sa "Hej då Totte" Och han tycker det är skit kul, börjar prata och gräva och sen när han "hittar" oss så får vi en utskällning, hahaha. Han är helt underbar alltså!
Hatchi och Minta började leka på golvet  och sen tyckte Hatchi att han va utanför och ville vara med oss. Så vi hade både Atlas och Hatchi på oss. Minta är förståndig, hon stannade kvar på golvet och såg överlycklig ut i stället.
Haha, jag har goa hundar!

Red Alectra igår, haha vilken härlig häst hon är alltså. Ena sekunden är hon lugn och nästa får hon sina små ryck. Kan inte låta bli att skratta åt henne. Hon börjar bli väldigt bekväm av sig så har börjat använda sporrar på henne, första gången igår. Och det gick bra, riktigt bra faktiskt. Trodde hon skulle sparka bakut och ha sig. Men det var bara en gång som hon slängde ut ena bakbenet, haha.
Ska rida henne idag igen, dags att sätta igång henne på allvar nu!