Gick tidigare in på Lammhults ridklubbs hemsida och en enorm saknad sköljde över mig. Tänk att man kan fästa sig så mycket över ett jobb och en plats. Vill bara komma tillbaka till hösten men det vet jag är omöjligt! Efter många om och men så har jag beslutat att flytta till Rydaholm, jag vill vara nära mina hästar.
Men jag önskar faktiskt att jag ändå på någotvis kunde ha både ock. Fast jag ska åtminstone hälsa på så ofta jag kan =) Morsan kör mig till Moheda så tar jag bara bussen därifrån.
Kanske jag en dag återvänder.. :p

Alectra är pigg fortfarande! Hon har nu fått gå med Kadde och Vicke i snart 1 vecka och hon är inte stel när hon rör sig. Ska imorgon prova att longera henne igen och se om hon fortfarande är halt i vänster varv. På fredag kommer det ev en som ska kolla över henne. En massör eller dylikt. Han ska visst vara väldigt duktig! Så vi får hoppas att han kan hitta något för jag vet att hon var väldigt öm i musklen. Och det har ju hjälpt med det jag har gjort.

Igår var Nathalie här, Kaddes medryttare. Hon red i paddocken och jag fotograferade. Sen blev jag sugen på att rida och hon ville gärna se mig rida honom. Så jag hoppade upp och red lite. Han är så jävla fin!! Sen hoppade hon upp igen och det var stor förändring på det sättet hon red honom på nu än vad det var tidigare.

Sen på kvällen red jag Vicke, grannens häst. Gick bra! Red inte så länge då han är totalt omusklad och inte ha kondition så jag tar det lugnt.

Bilderna från när jag och Nathalie red Kadde
                     

När jag fick höra vad som hade hänt i Norge orkade jag faktiskt inte bryr mig. Just då hade jag egna bekymmer och ville inte bekymmra mig om andras. 3 dagar senare läste jag i tidiningen om skjutandet på ungdommarna på ön. Det berörde mig, men inte mer än att jag tyckte att det va tragiskt. Efter det har jag inte velat läsa någonting mer om detta.
Varför vet jag inte. Men jag tycker bara att det är oerhört tragiskt.
Alldeles nyss gick jag in på Aftonbladet och det första jag fick se var en bild på en barn som bara bestod av skinn och ben. Tittade på en film med fler bilder och halvvägs in i filmen rann tårarna nerför kinderna på mig och jag tyckte att detta va så orättvist. Jag vill hjälpa dem. Jag är dock emot att skänka pengar då jag inte tror på att pengarna används till det dem säger. Hade velat åka direkt ner och hjälpa!
Ingen ska få leva så som dem gör. Ingen ska få svälta ihjäl!
Jämförelse med Norge så är händelserna där ingenting. Där dog 70-80 personer inom någon timma, i Afrika dör det personer varje dag! Personer som fått lida oerhört mycket på lång sikt innan dem till slut dör av svält.
Jag önskar att jag kunde hjälpa! Men jag känner mig totalt maktlös... 
Filmen jag pratade om ovan för er som vill se.
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article13397667.ab