Det har gått 2 år, 2 månader och 17 dagar sedan Zantos såldes. En häst jag än idag saknar oerhört och vill ha tillbaka. Tänker ofta på honom. Hur har han det? Bor han kvar till dem jag sålde honom till?
Zantos var en mycket speciell häst som bara jag förstod mig på. Han var min allra bästa vän. Vi kunde förstå varann till 100 %. När vi var ute och red så kunde jag bara tänka på att vi skulle trava/galoppera så började han göra det utan att jag hade gjort något.
Tänker ofta tillbaka på våra underbara och roliga ridturer ihop. När han med stolt lyft huvud och med spetsade öron skrittade på, visste att nu ska vi ha roligt.
Zantos var en förbaskat smart häst, den dagen han skulle åka så vägrade han gå på transporten, han som vanligtvis va så lättlastad. Inte ens om Kadde gick in först, han vägrade! Pinsamt att förklara det till dem nya ägarna när dem sa till mig "hm ni sa ju att han va lättlastad"
Väl inne i transporten gnäggade han om och om igen och försökte ta sig ut. Jag bad honom att lugna ner sig. Vill inte ha det minnet..Men han kunde ju självklart inte förstå vad jag sa till honom.
Rampen for upp och vi sa hejdå och då tog jag Kadde och gick iväg. Nästa gång jag vände på mig var transporten borta. Min älskade vän som jag hade lovat att han aldrig skulle säljas, va borta. Tårarna rann nerför mina kinder, Andreas var där och tröstade mig. Bredvid stod Kadde cool lugn och halvsov. Som vanligt är den hästen så cool i alla lägen.
Varför sålde jag honom då?
Jag och morsan hade kommit till den punkten att jag helt enkelt inte kunde bo kvar hemma. För mycket bråk. Jag kände att jag måste härifrån om vårat mor och dotter förhållande ska finnas kvar.
Flyttade till Lammhult, ihop med Andreas och hans farsa. Kadde stallade jag upp på ridskolan, därför kunde jag inte ha kvar båda hästarna.
Varför valde jag att ha kvar Kadde?
För att Zantos var enbart en skogshäst. Han kunde inte bli något i varken dressyr eller hoppning. Och jag vill kunna rida dressyr, vill kunna hoppa. Inte enbart rida ut i skogen.
Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte satte ut honom på foder istället, då hade jag kunnat ta hem honom nu. Men då hade jag inte haft Alectra..Så jag tror det var meningen att han skulle lämna mig, även om det fortfarande gör ont i mig.
Kommer ihåg än idag när vi precis hade köpt Zantos. Han fick gå själv i början tills vi hade hittat en sällskapshäst. Hagen låg precis intill vägen (en mindre väg) och varje morgon efter att vi hade släppt ut honom så galopperade han längs staketet bredvid bilen. Han var inte själv mer än någon vecka...Och då upphörde detta.
Zantos är en häst som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta, en häst jag aldrig kommer att glömma. Bilderna här nedan, känns som det vore igår dem togs. Kommer ihåg varje tillfälle..
                 
En låt som gör att jag tänker på honom