Jag är oerhört glad över min tid på ridskolan. Ångrar inte en sekund!
Det var med tårar i ögonen jag lämnade stallet igår. Sa hejdå till hästarna, Åsa m.fl Fick en blomma och presentkort och dem tackade mig för min tid hos dem.
Men jag lär komma dit till hösten och hälsa på. Se om det finns något enkelt jag kan hjälpa till med. Ställa upp för dem nu när dem har det så svårt!
Så, vad ska jag göra nu? Min planering är att jag ska ha hand om min första egna valpkull till hösten med Minta. Det ska bli riktigt roligt! Hoppas att det blir så pass många bebisar att jag kan ta mitt körkort.
Men jag har inget annat jobb på G. Fasar över hur jag ens kommer att klara mig.

Skrev för ett par månader sedan att det skulle hända något rikigt roligt men att jag inte ville skriva vad förrän det va bestämt. Vi skulle betäckt Alectra med en himla fin fullblodshingst. Men så fick jag beskedet att jag skulle bli uppsagd så där rök den planeringen. Vill inte betäcka när jag vet att jag inte kommer få någon riktig inkomst så att säga. Men det var väl någon mening med det också.

Nu är jag hos morsan, är hundvakt då hon och brorsan är på väg till Strömstad där dem ska leverera en valp till Norge.
Förutom att jag är hundvakt ska jag försöka stängsla den nya hagen till hästarna nere i skogen.
Klockan är snart halv nio och jag har varit vaken i 2 timmar. Se om det finns något att äta sen ska jag rasta ett par hundar.
Trots att det inte ens gått 12 timmar sedan jag kom hit så saknar jag Andreas enormt mycket. Han stöttade mig mycket igår och jag känner att jag egentligen behöver har honom hos mig idag. Han är den enda som stöttar mig i mina problem, för det mesta måste jag väl säga. Ibland vet han inte hur han ska gå tillväga när jag är ledsen.

Ha det gott