Fick goda nyheter imorse som gjorde det hela roligare att jobba igen. Det har varit ett av problemen. Vad kommer att hända där osv. Nu känns det bättre och ett problem försvann. Få pengar tillbaka på skatten, också en rolig nyhet. Men ändå, ändå känner jag mig inte glad.

Allbohus ringde och berättade att en granne klagade att en hund av mina hundar skällde och att jag spelade för hög musik. Jag vet vilken granne det är.
Hatchi skäller och det vet jag så väl om. Han står och tittar ut igenom fönstret som finns på altandörren och skäller på det som dyker upp utanför. Detta gör han dock när jag är på jobbet, han är tyst när jag eller Andreas är hemma. Jag har börjat hänga upp en filt framför fönstret som jag förklarade för tjejen jag pratade med. Men så säger hon att grannen som klagade har sagt att detta inte hjälper. Så den idioten har varit och tittat in i mina fönster! Klart att Hathi skäller då! Jag sa det att han är en vakthund och skäller om någon kommer nära.
Så jag förklarade det att jag få väl hänga för gardinerna i mina fönster så att han inte kan se ut över huvud taget för jag vet att han skäller på det som händer utanför! Men det tyckte tjejen att det ska jag ju egentligen inte behöva göra. Men det måste jag ju göra då om det ska vara lugnt här.
Jag har bestämt mig för att köpa ett antiskällhalsband som jag också berättade men dem kostar en del förklarade jag. Jag vill ju inte vara till besvär.
Ang hög musik så är ju den grannen är riktigt jävla petig person. Spelar hög musik väldigt, väldigt sällan. 2 ggr i månaden kanske. Annars sätter jag igång normal musik volym varje gång jag städar.
Så jag vete tusan vad h*n gnäller om egentligen. Hade förstått om det hade varit varje dag i flera timmar. Men 30 min till 1 timma typ 2 ggr i månaden är väl inget att gnälla om???
Pratade med min andra granne som bor precis intill mig. Men h*n störde sig inte alls. Hade inget att klaga om. Så det är min andra granne som bor precis intill mig. För jag kan inte tänka mig att det finns någon annan som iså fall klagar över hög musik eller skällande hund om man inte bor precis intill.
Men tjejen från allbohus var trevlig och ville bara förmedla detta och jag sa att jag ska försöka få slut på skällandet, jag vill ju som sagt inte vara till något besvär för någon! Men musiken..Ja, ska jag sluta spela musik helt när man knappt spelar något?
Ska beställa hem ett antiskällhalsband för 975 kr! Yes, skit roligt...Men jag vill ju inte heller att Hatchi ska skälla.

Alltid är det något!

Vill bara långt, långt härifrån! Eller vrida tillbaka tiden.

Som sagt så har jag egentligen ingen riktig vän en så kallad bästa kompis. Min syster Malin är väl den inom familjen som står mig närmast. Vi har alltid haft det så roligt ihop, kunnat snacka med henne om precis allt! Min andra syster Tess och jag står inte fullt lika nära varandra men vi kan ha riktigt roligt ihop och vi snackar om det mesta. Men vi ha haft våra bråk. Men det har inte skadat vår vänskap! Älskar min familj och jag saknar dem varje dag! Det är bara dem som jag kan finna trygghet och dem ända jag litar på. 
Nu har jag kommit till det stadiet att jag skiter i vad folk tycker och tänker om mig. Ni få tycka precis vad ni vill! Att jag är den hemskaste personen i världen, den trögaste, fulaste osv. I don't care!
Jag har varit ensam i hela min uppväxt! Dem orden bevisar bara att ni VERKLIGEN inte KÄNNER mig!
Jag har börjat säga ifrån och det uppskattar tydligen inte vissa personer. Men bra stick då!
Det har jag även sagt till Andreas. Duger det inte så gå! Men han stannar kvar vid min sida och jag stannar kvar vid hans! Vi ställer upp för varandra, vi har våra bråk och tjafs. Vi missförstår varandra ofta men i nästa sekund kan vi ibland bara skratta åt det.
Dock önskar jag att han kunde släppa in mig mer lika mycket som jag önskar att jag kunde släppa in honom. Jag tror inte vi vill göra varandra oroliga. Ialla fall känner jag ofta så. 
Vi förstår varandra till 100 %!

Men vill du inte har med mig att göra så säg det! Jag blir varken ledsen eller sur. Att tror att man är vän med någon som senare visas sig vara falsk gör mig däremot både besviken och arg!!
Jag däremot undra ifall jag ska ta ett steg tillbaka och krypa in mitt skyddande skal och vara den dära personen som är för snäll bara för att folk ska tycka om mig. Eller ska jag ta ytterligare ett steg framåt och ta bort de personer som påstår sig vara min vän!
Jag vet inte...funderar på det först nämnda. Känns tryggare så eftersom man har levt så sen skolan.
Men vilket beslut jag än tar så skiter jag ändå i vad ni tycker om mig!
Jag lever mitt liv! Jag har mina egna tankar och känslor, mina egna uppfattningar och personligheter. Duger inte det så BYE BYE!!