När jag gick i grundskolan så hade jag inga ordentliga vänner så att säga. Umgicks med 2 st, en som blev mobbad och en som va utanför som jag. Dessa två hade sina fördelar och nackdelar. Den ena hade en svår uppväxt inom familjen, denna blev även min första kompis när jag flyttade till Lammhult -97. Vi har så jävla roligt ihop när vi va barn. Hittade på allt möjligt. Men när vi blev äldre så gick vi tråkigt nog åt skilda håll pga olika intressen framför allt. Idag har vi ytterst liten kontakt. Hon har däremot ringt ibland och så fort det finns möjlighet så ska vi träffas. Något som känns kul, kul att träffa en gammal vän liksom.
Min andra vän, älskade hästar precis som jag. Men trots det så höll vi inte på samma nivå riktigt. Men vi blev ändå bästisar och hade många, många roliga stunder ihop.
När jag flyttade från Lammhult till Rydaholm efter att vi hade gått ut 9:an, så ville jag fortfarande hålla kontakt och träffa henne. Hålla kontakten var inga problem, men att träffas, ja det visade sig vara totalt meningslöst att ens försöka lägga ner den energin. Alltid något som plöstligt kom upp, fick förhinder sa hon.
Ja man kan ju tro på det dem 2-3 första gångerna men när det händer för 5-6 gången så fattar man ju och blir förbannad på att personen ljuger mig rätt upp i ansiktet.
I höstas valde jag att helt ta avstånd från denna person. Varför hålla kontakten med en person som bara gör en ledsen hela tiden?
Igår hörde hon av sig på facebook. Då säger hon att vi ha växt ifrån varandra, att man måste inte träffas bara för att man är kompisar.
Ja vi kanske inte är som vi va förut när vi va bästisar, men man kan väl ändå träffas och ha trevligt. Snacka gammal skit och ha lite roligt. 

På lördag ska jag ev träffa en gammal kompis som jag hade när jag bodde i Aneboda för 6-7 år sen, strax utanför Lammhult. Ska jag då säga att "Nej vi kan inte träffas, vi ha växt i från varandra" Hallå hur dumt är det egentligen inte?
Men men, jag sa till henne att jag skiter fullständigt i vilket. Jag vill inte lägga ner energi på att vara din vän. Jag har Mathilda, Åsa m.fl och dem är åtminstone ärliga, schysta.
Men jag tycker det är tråkigt att det skulle sluta såhär. Jag har alltid velat hålla bra kontakt, fortsatt vara bra vänner. Men det är svårt när denna "vän" inte vill detsamma. Då tänker jag, betydde våran vänskap någoting över huvud taget när vi gick i skolan? Eller blev jag bara utnyttjad så att hon inte skulle bli helt ensam? Jag vet inte och jag säger varken det ena eller det andra. Men jag har gått vidare. She is out of my life!!
Och är så glad över de vänner jag har idag. Ni är guld värda ska ni veta