Vaknade tjugo i åtta när väckaklockan ringde. Ville verkligen inte stiga upp. Atlas hoppade upp i sängen och la sig på mig, började gnälla och prata med mig. Det gjorde att jag bara ville kvar och mysa med honom någon timma eller så. För när han är på myshumör så är han verkligen mysig och underbar <3 Men morsan skulle hämta mig runt kvart över åtta för att köra mig till stallet så vi kunde tråkigt nog inte ligga och mysa så länge.
Åkte till stallet och pysslade lite med hästarna innan jag släppte ut dem. Morsan hade gett dem hö vid sju men dem fick även något kilo ute i hagen.
Mockade och gjorde iordning allt. Åkte hem vid elva igen och med en gång kom tröttheten! Blev så trött och då kom också irritationen. Detta har jag haft hela dagen! Irritationen har jag försökt att hindra så att den inte blossar upp ordentligt för Andreas skull. För jag blev verkligen irriterad på allt!  Men jag har lyckats bra med att dämpa den =)
Spelat CS idag rätt mycket, kände att jag behövde få ut min irritation på något haha.
Förutom att jag och Andreas varit ute och gått med hundarna så har vi haft en slapp dag. Tittade på Nightmare on elmstreet nu ikväll. Var inte ett dugg rädd, haha.

Nu ska jag gå och lägga mig, konstigt nog stannar jag uppe länge trots att jag egentligen är skit trött.

Natti Natti gott folk =)
 

Ofta jag få vara med om vänner som visa sig senare inte var några vänner alls. Vän för mig är dem som är trevliga, ärliga och som man kan snacka med. Men jag behöver inte ha träffat den! Behöver heller inte umgås med den för att den ska vara min vän.
Tex, jag har en jag smsa med rätt ofta, en kille. Jätte trevlig! Vet inte hur han ser ut, aldrig träffat honom. Men han är som sagt trevlig, snäll och ärlig! Nu berättar jag inte några hemligheter eller så för honom. Men jag kan ändå klassa honom som en vän, fast inte så nära vän.
Jag har liksom satt mina vänner i 2 olika kategorier. Nära vänner och bara vänner. Bara vänner är dem som man kanske ha umgåts med förr men man stod inte så nära varandra då. Utan man bara umgicks och hade allmänt kul. Man vet egentligen inte så mycket om personen mer än namn, ålder, jobbar eller inte jobbar osv. Ni kanske förstår? Bara vänner är dem som jag fortfarande vill ha kontakt med.
Nära vänner är dem som betyder mer för mig! Och dem finns det inte många av kan jag säga. För tråkigt nog så försvinner dem nästan lika fort som de dyker upp. Men några har jag.
Och ibland händer det att en nära vän hamnar i bara vänner.

Nu har jag råkat ut för en "vän". Stod mig inte så nära men jag ville ändå ha kontakt och vara fortsatt vän. Vi umgicks förr.
Nu fick jag veta sanningen med den personen. Vad denne tyckte om mig, i 3 år har denne varit falsk mot mig. Jätte kul! Här har jag stöttat, brytt mig, blivit glad för dennes skulle när h*n fick det jobbet som h*n önskat. Och så får man en jävla massa smuts kastad i ansiktet tillbaka.
För vadå kanske ni undrar? Jo jag var lite ledsen att ingen i min familj firade min födelsedag och jag sällan numera inte få ngr presenter. Det gäller dock alla i familjen, vi är dåliga på att ge presenter något som tycker är jätte tråkigt! Dock vet jag orsaken och det är helt okej. Men för mig så hör födelsedag och presenter ihop. Det är ju inte så att hela jorden rasar. Men det är något speciellt det dära med presenter.
Och då skrev denne "vän"  till mig " Så presenter är det viktigaste i livet? Tycker du likadant om julklappar?" 
Jag blev jätte paff! WTF tänkte jag och blev rätt sur för jag hade inte någonstans skrivit att det är viktigast i livet.
Och så då kom ju sanningen fram vad denne tyckte om mig. Påstod att jag tyckte synd om mig själv och va allmänt elak uppfattade jag det som. Och vänner var vi ju tydligen inte alls, det va läänge sedan.
Aja tänkte jag, kunde du inte sagt det för läänge sedan så hade jag inte lagt någon energi på att gratta dig när du fick ditt jobb, känt glädje när det gick så bra för dig. FAN säger jag bara! Så den personen kan dra dit pepparn växer och jag är glad över att ännu en person trädde fram och visade sitt rätta jag.

Så nu har jag beslutat att rensa bland vänner jag har kontakt med. För jag har inga vänner jag umgås med på det viset förutom familjen. För nu är jag trött på personer som visar sig vara falska och elaka!

Nu är det ju ett väldans tag sedan jag bloggade. Har inte haft någon lust alls.
Men nu ska jag sätta igång igen ordentligt tänkte jag.
I onsdags flyttade jag och Andreas till Rydaholm. Känns rätt okej. Skönt med en större lägenhet, 2:a på 59 kvm.
Dock har vi betongväggar och tak. Så vi kan inte sätta upp våran fina älskade takfläkt, vi kan med nöd och näppe hänga upp tavlorna med betongspik. Så det är en rätt stor nackdel faktiskt.
Jag gillar inte toaletten! Ett rätt stort fönster går ut mot gatan där folk går, men även om fönstret är några meter upp så tycker jag det är mycket obehagligt att gå på toa eller duscha. Så varje gång jag ska gå på toa så dra jag för dusch draperiet framför, ja för fönstret är precis bredvid duschen. För då kan dem inte se mig, haha. Innan vi hade fått upp draperiet(glömde den i gamla lägenheten) så tände jag inte lampan. Då kunde dem heller inte se mig.
Nä så jag är jätte nojjig när det gäller badrummet. Inte nog med det så när Andreas skulle duscha första ggn så märkte han att det va stopp i avloppet. Tar typ 10 sek sen är det översvämning. Så man får antingen stänga av vattnet titt som tätt, eller också ha lägre tryck på vattnet. Så det var ju typ det första man fick anmäla.
Få vi se hur långt tid det tar innan dem fixar det.
Men annars är jag nöjd med lägenheten!
Har ju fått cykla ut till stallet på morgonarna. Dem 2 första dagarna stack jag iväg vid halv sju, cykla på stora vägen i ca 2 km sen in på grusvägen i ca 2 km. Sammanlagt har jag nog 5-6 km till stallet. Lite läskigt var det att cykla på storavägen i mörkret. Men jag har lyse på cyklen samt så har jag en reflexjacka på mig så att jag syns ordentligt. I går kom mamma och jag överrens om att istället för att jag ska sticka iväg så tidigt så kan hon går ner vid sju och ge höet inne i boxen i stället. Så räcker det att jag kommer runt åtta. Då har det ju hunnit bli lite ljust så behöver jag inte cykla i mörkret.
Sagt och gjort, stack iväg kvart i åtta. Kom inte längre än ca 1 km eller något så märkte jag att det inte fanns någon luft i bakhjulet. Märkligt tänkte jag, vi fixade nämligen i onsdags en pungtering på innerslangen på just bakhjulet. Så jag trodde att luften hade gått ur på något sätt. Ringde morsan och berättade att jag skulle bli sen, ringde Malin och frågade om hon kunde köra mig till stallet och så ringde jag till Andreas och frågade om han kunde möta mig med cykelpumpen.
Vandrade tillbaka nästan hela vägen hem, Andreas tog cykeln, pumpen hade han inte hittat. Malin hämtade upp mig i samma veva.
Så när jag kom hem så provade jag att pumpa upp hjulet, det började pysa rejält med en gång. Så hittade Andreas ett rejält hål i däcket. Så jag blir tvungen att byta ut hela däcket, inte bara innerslangen. Tack för den sa jag, det räcker inte med att vi redan sitter lite taskigt till med ekonomin denna månaden. Utan jag kommer även få problem att ta mig till stallet. Varför ska jag alltid råka ut för en massa otur? Jag som har LÄNGTAT efter att få cykla till stallet varje morgon. Det är en träning för mig, och efter att ha bott hos morsan i 2 månader och inte kunnat cykla eller gå promenader som vanligt så har man ju lagt på sig lite samt att man har saknat att få röra på sig.
Och så kommer detta. Suck!

I onsdags fyllde jag ju även 21 år. Blev inte att vi firade mig. Dels för att vi flyttade sen för en annan sak som jag inte vill skriva här.
Andreas hade i alla fall köpt Sims 3, Sims 3 husdjur samt medeltiden. Blev så jävla glad då jag velat spela det. Så jag instrallerar in det på datorn och vad hände då? Jo mitt grafikkort är för dåligt!! Så jag kan inte spela det. Blir så jävla less!! Så nu måste jag köpa ett bättre grafikkort. Det lär jag inte kunna göra dem senaste månaderna. Just nu känns all så hopplöst.
Nu vill jag hitta ett jobb. Men jag vet inte ens vad jag vill jobba med/som. Måste utbilda mig men om jag inte vet vad jag vill arbeta med så vet jag heller inte vad jag ska utbilda mig till. Ärligt, jag hatar mitt liv. Det känns verkligen hopplöst. Jag se ingen ljus framtid. Det är bara ett stort mörkt hål.

Nähä detta blev ett rätt långt inlägg, hade massor att skriva, berätta och gnälla om haha.

Ha det gott