Jag har lärt mig det att man kan inte få skriva ner sin tankar och känslor i en blogg. Att inte kunna ha den som en form av dagbok. Jag, och en annan som jag känner har blivit utsatta för människor som klagar/gnäller på det vi skriver i våra bloggar. Och vi båda använder bloggen för att få skriva av oss.
Jag har som sagt nu ändrat mitt sätt att skriva min blogg. Jag gör det inte lika ofta och när jag väl skriver är det om vad jag har gjort under dagen.

Jag får höra bla att jag är pinsam, elak m.m
H*n får höra att h*n bara tycker synd om sig själv, att h*n gnäller m.m Och det stämmer inte alls!

Inte för min del heller...
Varför är jag pinsam? För att jag bara vill få ur mig mina känslor så är jag pinsam?
Ärligt, jag får skriva exakt vad jag vill så länge jag inte kränker någon annan och nämner dess namn.
Om jag nu skriver att jag  inte vill leva, skär mig, tycker illa om vissa personer m.m så låt mig få göra det! Jag har ingen direkt i min närhet som jag kan prata med personligen. Min mamma, ja men inte om allt. Mina systrar, nja.. Min pojkvän..Jo men han verkar inte bryr sig och då håller jag hellre tyst.
För att klargöra en sak, så JA jag har skärt mig men det är när jag har haft riktiga gråt attacker att jag knappt kan andas. Då har jag skärt mig för att lugna ner mig, NEJ det är inte djupt. Blir inte ens något ärr efter. Jag kom in i den dumma, idiotiska vanan att göra det när jag har haft sånna här gråt attacker. Dock lyckades jag komma ur detta tidigt innan det blev en riktig vana. Jag vill inte hålla på med sånt. Men jag hade ingen annan just då att söka tröst oss, då fick det bli det för det var det enda som fick mig lugn. Men jag har som sagt slutat så INGEN behöver vara orolig för mig. Jag klara mig!

Många gånger har jag känt att jag bara vill dö. Men det är känslan JUST DÅ! Några timmar senare är allt okej och jag är glad igen. Det är inte alltid man är glad och positiv. Självklart att jag inte vill ta livet av mig, herregud! Jag älskar, trots alla problem, mitt liv. Jag har en pojkvän, 3 hundar och 4 hästar (dock är 2 ej mina) som jag alla älskar otroligt mycket. För dem kämpar jag genom allt detta tuffa. Jag har en härlig familj, min mamma stöttar och hjälper mig otroligt mycket! Min systrar, dock har jag glidit ifrån den ena(T) pga det som hände. Men min andra syster(M) betyder otroligt mycket. Hon var min bästa kompis ett tag när jag fortfarande bodde hemma. Vi red ut mkt och hittade på annat roligt ihop. Saknar den tiden!
Det är klart att jag fortfarande bryr mig om T hon är ju trots allt min syster. Men jag accepterar inte hur hon behandlade mig den dagen på den hundutställningen. Så därför har jag valt att ta ett steg tillbaka. Men som sagt, jag bryr mig fortfarande om henne väldigt mycket!
Sen har jag min underbara bror! Och min pappa som bor utanför Karlskrona som jag inte träffar så ofta. Det gör så ont i mig att veta att jag inte kan träffa honom oftare.

Nu var jag väl dum som skrev detta inlägget. Lär säkert få höra det..Men skit samma. Jag måste få ventilera mig lite!

Ha det gott =)

 

Annika Ström

8 juni 2011 22:49

Klart du kan skriva vad du vill och hur du känner. Mår du dåligt så skriv det. har man problem med vad andra skriver i sina bloggar går man fan inte dit och tittar. Tydligen gör dessa personer detta bara för att ha något att klaga på. tala om att vi har något som heter pressfrihet. Alltså får du skriva vad och hur du vill. jag säger bara HEJA SOFIE!!!! Själv tycker jag det är en mysig stund att läsa hur du, dina hundar, hästar och kärleken till din Andreas mår. Fortsätt skriv...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har tröttnat på denna blogg så jag har gjort en ny på en annan bloggsidaFör er som vill följa den så länkar jag till denhttp://varmblod90.blogspot.com/ Ha det gott! ...

Idag tog jag med mig kameran till stallet. Blev inte många bra kort. Lär mig som sagt att ha rätt inställningar. Men det var så rofyllt att bara stå/sitta där och fotografera! Älskar det!! Tog bara på hästarna. När jag gick in till dem stora hästarna...

Har bestämt mig för att börja fotografera igen, imorgon närmare bestämt. Jag älskar verkligen att fota. Men på sistone har mitt självförtroende varit lågt och bilderna blivit dåliga. Har inte haft någon ide alls på vad jag kan fotografera. Varit helt...

Min längtan efter ett härligt dressyrpass med Kadde är så stort. Vill inget hellre än att rida dressyr just nu. Tittar ofta på bilder och filmer från tiden på ridskolan där vi tränade, varje gång hugger det tag i hjärtat av saknad och längtan. Det gö...

Så är vi inne på ett nytt år. Firade inte nyår i år heller. Förstår inte vitsen riktigt varför man ska fira. Dricka och bli full, varför? Gjorde det en gång, ALDRIG MER!! Jag var dock uppe för hundarnas skull. När raketerna började smälla vid tolv så...