Vad tusan är det jag har åkt på egentligen?
Känner mig sjuk jämt numera.
Igår kväll fick jag en rejäl huvudvärk och det gick inte över trots jag tog en ipren.
Idag vaknade jag upp och kände mig pigg. Sen när jag satt på bussen på väg till jobbet så kände jag att huvudvärken va på g igen. Men det gick över efter ett tag. Och när jag hade mockat 3 boxar så började jag känna mig orkeslös och huvudvärken kom tillbaka och min hals kändes svullen och tjock. Jag orkade faktiskt inte mocka, men jag fortsatte, tack och lov var det lätt mockade boxar idag annars hade det tagit en halv evighet för mig. Och så kom illamåendet och jag blev fullständigt slut i hela kroppen men jag fortsatte som jag vore en jävla maskin. Jag är en sån person att jag ger inte upp i första taget! Men när jag fick gå på toa för att kräkas så kände jag att jag måste hem! Halv tio ungefär ringde jag och bad om att få åka hem och berättade hur jag mådde. Och jag fick åka hem..
Jag sopade det som va kvar och krattade spångången  sen gick jag ut till bussen. 
Tog en ipren så huvudvärken försvann i alla fall, men jag är fortfarande helt slut i kroppen. Känns som att jag är på väg att få feber och att jag kommer bli riktigt dålig. Illamåendet försvann efter att jag hade kräkts och det lilla jag åt för 1 timma sedan har jag fått behålla.
Hela helgen har jag känt mig seg och trött i kroppen. Har bara velat sova.
Sjuk/dålig såhär ofta har jag aldrig varit i hela mitt liv. Därför tycker jag att detta är sjukt mysko!!
Jag hoppas bara att jag bli frisk under dagen nu så jag kan jobba i morgon. Vill inte missa en dag på jobbet!

Nu håller jag på att tvätta. Hade behövt damsuga och städa också men det orkar jag inte göra nu, kanske senare. För jag måste verkligen göra det.
Vill bli frisk igen och sen förbli det!

Ja idag kändes det mycket roligare igen att vara på jobbet. Glädjen har kommit tillbaka =) Det känns så skönt! Man ska kunna trivas på sitt jobb utan att behöva grunna på vad som sker här näst. Nu verkar det som att det kommer bli bättre igen. Dock är det någon som gnäller på min mockning. Aja, what ever. Denna får gärna mocka sin box själv om inte min mockning duger =)
Men det va stressigt idag! Jag blev precis klar till 10:40. Tur att jag inte satte på hästarna täcke. Vara bara ett fåtal. Men så naturligtvis börjar det duggregna när jag gå ut till bussen. Det skulle inte regna idag! Mulet med lite sol framåt lunch eller eftermiddag. Därför fick hästarna gå ut utan täcke idag. Aja det är väl inte hela världen. Det är ju trots allt hästar. Dem överlever!

Så är man tydligen omogen bara för att jag tog bort ett elakt inlägg som en person skrev på min logg på FB. Jag vill inte ha påhopps inlägg på min logg och det gör inte mig automatiskt omogen! Förstår mig inte på folk idag.
Men I don´t care. H*n får tycka vad h*n vill om mig. 

Har en sån lust att flytta till Rydaholm så jag kommer så långt bort jag kan från alla falska personer.
Men Andreas vill inte och det är ju meningen att vi snart ska bo ihop. Och vill han då inte bo i Rydaholm så måste jag ju acceptera det. Men jag vill heller inte bo kvar här i Moheda så länge till...Fan vet inte vad jag ska göra!

Antiskällhalsbandet har kommit idag, men kan inte hämta ut det förrän på måndag. Så får vi se om jag behöver någon användning för det.

Nu ska jag ringa upp mams igen och prata lite skit ;)

Det va en person som sa till mig att jag ha all rätt att stampa ner foten och säga ifrån. Jag kan inte vara för snäll för då är risken att jag bara utnyttjad av folk som jag tror är mina vänner.
Så sa h*n även till mig att om de inte kan accpetera när jag säger nej eller på annatvis säger ifrån så är det inget att ha, inga riktiga vänner.
Jag ha börjat säga ifrån och senast blev en skit sur och skrev ett elakt inlägg till mig. Där det bl.a stod att h*n försökt stå ut med mig. Att jag skriver en massa påhopp om personer osv
Med andra ord är den personen inget att ha!
Den personen har jag alltid tyckt om och jag trodde att h*n tyckte detsamma med mig. Men nu fick jag ju reda på sanningen. Att jag tydligen varit till med besvär.
Den vänskapen har med andra ord bara varit en lögn från den personens sida! 
Och det är sånt som gör mig mer besviken och förbannad att när någon säger något elakt om mig. Sånt kan jag ta, men inte detta.
Men det var ju rätt bra då att jag fick reda på sanningen, annars hade ju våran "vänskap" fortsatt vara en lögn. Allt jag har fått höra om vad h*n tycker om mig, tyckt så bra om mig osv har också varit en lögn.
Men som sagt, bra att jag fick reda på det nu.
Våran "vänskap" är borta och h*n är ute ur mitt liv. Men som personen som jag skrev om i början sa till mig,  (dock inte om denna händelsen)
Det är inte min förlust!

Åter igen går jag i tankar på att lägga ner bloggen och börja skriva dagbok istället. Folk kan tydligen inte accpetera det jag skriver utan blir skit sura så fort jag skriver något som inte passar dem. Sen känner jag att dessa behöver inte läsa min blogg. Gillar ni inte innerhållet så behöver ni heller inte läsa det. Min blogg handlar om MINA känslor, tankar och upplevelser, alltså min dagbok fast inte fullt lika privat.. Men detta har inte alltid uppskattats. Tex så skrev jag en gång att jag tyckte synd om Andreas, det blev ett satans liv.
Vadå får jag inte tycka synd om honom??
Bara en sån sak...
Och eftersom det har hänt igen så funderar jag på att lägga ner den. Dock så är det mycket smidigare för mig att skriva här på datorn då jag ofta få problem med min hand när jag skriver. När det händer så kan jag inte hålla om pennan och skriva ordentligt. Det ser ut som att en 3 åring har skrivit. Så därför började jag skriva blogg men i stil som en dagbok.
Aja få se vad som händer..

Bloggade aldrig igår sorry för det, men nu är jag i farten igen.

Knappt fått en blund inatt. Vaknade vid tolv och kunde sen inte somna om. Vred och vände på mig men kunde inte sluta tänka på alla mina problem. Så istället steg jag upp och spelade lite Sims på datorn i ett försök att sluta tänka på dem. Vid 3 gick jag och la mig igen. Lyckades somna efter alla om och men. Dock vaknade jag upp med världens huvudvärk vid halv fem. Inga värktabletter hemma. Tänkte att det kanske försvinner så jag steg upp och gick ut med hundarna. Under promenaden så gick jag förbi tunneln som går under järnvägen och när jag va precis där så hörde jag en smäll, som om någon krossar en glasruta och ca 10 sek senare börjar ett larm tjuta. Jag förstod ju att det va några/någon som gjorde inbrott men eftersom jag mådde dåligt så struntade jag i det, jag ville bara komma hem.
Väl hemma igen så kände jag att huvudvärken va på väg att bli migrän istället och då kände jag att nej, jag kan inte jobba idag. La mig i sängen och vid 6 så ringde jag till Åsa och berättade läget. Och då mådde jag skit rent ut sagt!
Vaknade igen vid halv tio och kände mig en aningen bättre dock hade jag fortfarande huvudvärk, gick ner och handlade värktabletter. Slängde i mig 1 ipren och därefter fick jag ta en sväng med hundarna runt samhället. Och då såg jag att inbrottet hade skett hos OkQ8. Alltså ca 100 m från där jag var vid tunneln. Det visades sig att de va flera och dem kom undan i en bil såklart. Såhär i efterhand hade jag ju kunnat smyga dit och ta regnr. Men kanske det va någon mening med att jag inte gick dit. Man vet aldrig vad som kunde ha hänt. Aja ärligt så orkar jag inte bryr mig. Det är inte mitt bekymmer...

Nu mår jag i alla fall mycket bättre. Fått ta 2 ipren idag sammanlagt då huvudvärken kom smygandes igen.
Har fått hem 5 av 47 böcker ur serien Sagan om Isfolket. Dem är så sjukt jävla bra rent ut sagt. Har man väl börjat läsa så är man fast. 20 sidor läser man på 10 min typ och man vill inte sluta läsa. Fick låna böckerna från min syster innan jag träffade Andreas. Men så kom han ju in i mitt liv och då blev det att jag slutade. Nu ska jag börja läsa dem igen =)

Igår beställde jag hem ett antiskällhalsband till Hatchi. Kommer ev hem imorgon, så får vi se om det funkar. Egentligen vill jag ju inte att han ska sluta skälla, enbart bara när jag på jobbet. Men detta lär ju göra att han troligtvis slutar skälla helt och det vill jag inte! Han är ju en hund och måste få beter sig som en. Har beslutat att sätta upp min kamera och filma under tiden jag är på jobbet i 2 dagar. Ena dagen ska jag inte ha några gardiner för fönstrerna. Nästa dag ska jag har dem för.
Kanske det är så att det hjälper att jag ha dem hängdes för och då behöver jag heller inte använda halsbandet. Men jag köper det i fall att. Om jag inte behöver det så kan jag ju alltid sälja det =)

Igår var jag och Andreas ute i skogen med hundarna, det va så härligt!!! Har ett litet filmklipp från det som jag tänkte slänga in. Filmat med mobilen så därför är kvalitén lite dålig, ljudet hänger ju heller inte med när jag för över det till datorn så därför blir det lite musik istället så det inte bli lika tråkigt ^^

Fick goda nyheter imorse som gjorde det hela roligare att jobba igen. Det har varit ett av problemen. Vad kommer att hända där osv. Nu känns det bättre och ett problem försvann. Få pengar tillbaka på skatten, också en rolig nyhet. Men ändå, ändå känner jag mig inte glad.

Allbohus ringde och berättade att en granne klagade att en hund av mina hundar skällde och att jag spelade för hög musik. Jag vet vilken granne det är.
Hatchi skäller och det vet jag så väl om. Han står och tittar ut igenom fönstret som finns på altandörren och skäller på det som dyker upp utanför. Detta gör han dock när jag är på jobbet, han är tyst när jag eller Andreas är hemma. Jag har börjat hänga upp en filt framför fönstret som jag förklarade för tjejen jag pratade med. Men så säger hon att grannen som klagade har sagt att detta inte hjälper. Så den idioten har varit och tittat in i mina fönster! Klart att Hathi skäller då! Jag sa det att han är en vakthund och skäller om någon kommer nära.
Så jag förklarade det att jag få väl hänga för gardinerna i mina fönster så att han inte kan se ut över huvud taget för jag vet att han skäller på det som händer utanför! Men det tyckte tjejen att det ska jag ju egentligen inte behöva göra. Men det måste jag ju göra då om det ska vara lugnt här.
Jag har bestämt mig för att köpa ett antiskällhalsband som jag också berättade men dem kostar en del förklarade jag. Jag vill ju inte vara till besvär.
Ang hög musik så är ju den grannen är riktigt jävla petig person. Spelar hög musik väldigt, väldigt sällan. 2 ggr i månaden kanske. Annars sätter jag igång normal musik volym varje gång jag städar.
Så jag vete tusan vad h*n gnäller om egentligen. Hade förstått om det hade varit varje dag i flera timmar. Men 30 min till 1 timma typ 2 ggr i månaden är väl inget att gnälla om???
Pratade med min andra granne som bor precis intill mig. Men h*n störde sig inte alls. Hade inget att klaga om. Så det är min andra granne som bor precis intill mig. För jag kan inte tänka mig att det finns någon annan som iså fall klagar över hög musik eller skällande hund om man inte bor precis intill.
Men tjejen från allbohus var trevlig och ville bara förmedla detta och jag sa att jag ska försöka få slut på skällandet, jag vill ju som sagt inte vara till något besvär för någon! Men musiken..Ja, ska jag sluta spela musik helt när man knappt spelar något?
Ska beställa hem ett antiskällhalsband för 975 kr! Yes, skit roligt...Men jag vill ju inte heller att Hatchi ska skälla.

Alltid är det något!

Vill bara långt, långt härifrån! Eller vrida tillbaka tiden.

Som sagt så har jag egentligen ingen riktig vän en så kallad bästa kompis. Min syster Malin är väl den inom familjen som står mig närmast. Vi har alltid haft det så roligt ihop, kunnat snacka med henne om precis allt! Min andra syster Tess och jag står inte fullt lika nära varandra men vi kan ha riktigt roligt ihop och vi snackar om det mesta. Men vi ha haft våra bråk. Men det har inte skadat vår vänskap! Älskar min familj och jag saknar dem varje dag! Det är bara dem som jag kan finna trygghet och dem ända jag litar på. 
Nu har jag kommit till det stadiet att jag skiter i vad folk tycker och tänker om mig. Ni få tycka precis vad ni vill! Att jag är den hemskaste personen i världen, den trögaste, fulaste osv. I don't care!
Jag har varit ensam i hela min uppväxt! Dem orden bevisar bara att ni VERKLIGEN inte KÄNNER mig!
Jag har börjat säga ifrån och det uppskattar tydligen inte vissa personer. Men bra stick då!
Det har jag även sagt till Andreas. Duger det inte så gå! Men han stannar kvar vid min sida och jag stannar kvar vid hans! Vi ställer upp för varandra, vi har våra bråk och tjafs. Vi missförstår varandra ofta men i nästa sekund kan vi ibland bara skratta åt det.
Dock önskar jag att han kunde släppa in mig mer lika mycket som jag önskar att jag kunde släppa in honom. Jag tror inte vi vill göra varandra oroliga. Ialla fall känner jag ofta så. 
Vi förstår varandra till 100 %!

Men vill du inte har med mig att göra så säg det! Jag blir varken ledsen eller sur. Att tror att man är vän med någon som senare visas sig vara falsk gör mig däremot både besviken och arg!!
Jag däremot undra ifall jag ska ta ett steg tillbaka och krypa in mitt skyddande skal och vara den dära personen som är för snäll bara för att folk ska tycka om mig. Eller ska jag ta ytterligare ett steg framåt och ta bort de personer som påstår sig vara min vän!
Jag vet inte...funderar på det först nämnda. Känns tryggare så eftersom man har levt så sen skolan.
Men vilket beslut jag än tar så skiter jag ändå i vad ni tycker om mig!
Jag lever mitt liv! Jag har mina egna tankar och känslor, mina egna uppfattningar och personligheter. Duger inte det så BYE BYE!!

Jag försöker att inte skriva här varje gång jag är riktigt deppig. Inte så kul kanske att läsa när jag skriver om mina bekymmer hela tiden. Men idag vill jag verkligen skriva ner mina tankar och känslor jag har inom mig just nu.
Det första som dyker upp i huvudet är att jag är trött på mitt liv. Så fruktansvärt trött!! Min framtid ser mörk ut. Ingen utbildning = inget jobb = inga pengar = depprimerad = olycklig. 
Ska jag vara olycklig resten av mitt liv så vill jag ärligt talat inte leva.
Jag har åter igen blivit så ledsen att jag varit nära att skära mig. Men jag tänker på Andreas. Han blir så sårad. Men han sårar mig, varje dag!
Han har sårat mig nu...Mitt förtroende för honom är litet. Och det har han skapat själv.
Jag börjar få panik av att bo i en etta. Det ligger saker överallt! Jag försöker plocka undan mitt varje dag men Andreas är inte lika noga med det. Jag mår skit dåligt av att bo stökigt och äckligt. Jag har förklarat för Andreas att jag verkligen inte mår bra av det. Men det verkar som att han bara rycker på axlarna och fortsätter att leva ett liv som han vill leva. Jag vet inte vad jag ska göra nu...Jag sitter just nu så jävla långt ner i skiten, jag orkar inte ha det såhär längre.
Mitt största önskan är PENGAR! Jag vill inte leva fattig längre.. Jag vill inte!!
Jag vill kunna shoppa utan att behöva tänka på vad det kostar och om man har pengar kvar till mat.
Jag gråter i tysthet varje dag. Varje dag fäller jag ett par tårar..Men utåt försöker jag vara stark och glad. Vill inte att min familj ska se att jag är olycklig. Andreas ser att jag är ledsen, han ser mig ofta gråta. Han frågar vad det är, och han får samma svar varje gång. Att jag vill ha pengar!!
Behöver köpa kläder och skor nu till sommaren. Har bara en massa gamla fula kläder. Skor har jag inga, inga som jag kan använda nu när det bli vår. Inga härliga sommarskor.
Fan jag pallar inte mer, jag gör inte det.
Jag jobbar som ett jävla djur varenda jävla dag och min lilla fjuttiga lön på närmare 8000 kommer jag ingenstans på.
Jag har fått tips om att jag kan få vikarie jobb som undersköterska i Rydaholm. Jag har provat på att jobba inom det yrket på Lyckanshöjd i Lammhult. Jag blev så avskräckt att jag vill aldrig mer jobba som det igen. Men lönen är bättre..Sen känner jag att jag kommer inte långt som vikarie. Hoppa in när ingen annan kan. Hur ofta då? ca 5 ggr i månaden? Yeah vilken lön man får...
Jag har fått pressen att ändå flytta till Rydaholm. Till en viss del vill jag det, närmare hästarna och jag får en vän att umgås med. Min syster Malin. Men sen då? Rydaholm är en skithåla!! Knappt ingen affär.
Jag trivs bra här i Moheda trots att jag inte ha någon vän mer än Andreas. 
Visst jag har en chans att få ett jobb, men tänk om jag inte trivs med det ändå. 
Jag känner att jag kan likväl sitta här som där...
Andreas följer dock inte med om jag vill flytta. Så då förlorar jag honom. Vinst eller förlust...Både och.

Dessa problem jag har är tillräckligt stora och jag försöker undvika nya. Kommer det nya så gör jag hellre mig av med dem om det går. Jag orkar inte med tjafs eller annat. De problem jag har gör att jag vill att allt annat ska flyta på. Gör det inte det så tack och hej. Jag orkar inte liksom inte.

Nu har jag fällt ett par tårar, skrivit ut mina känslor och det känns redan bättre..

Vad folk tycker om det jag skrivit/skriver skiter jag fullständigt i!