Ja jag tänkte att jag kan ju fortsätta berätta lite om Kadde. Min älskade häst!

Som jag tidigare har skrivit så kom han till mig den 8 december 2005, 5½ år gammal. Han var då travtränad men inriden. Men inte så mycket mer än så.
Började att träna honom att bli longerad. Ja, haha herregud vilken vilja den hästen hade ibland alltså.
Han lärde sig snabbt och lyssnade på mig men sen fick han för sig att byta varv ibland, tvärvände och travade i det andra varvet. Och då fick han också för sig att inte lyssna alls på mig. Travade runt där med huvudet högt och svansen i vädret. Och ibland hände det att han ställde sig på bakbenen när han protesterade, som sagt han har en egen vilja.
En gång för några år sen när jag äntligen tyckte att longeringen började funka så fick han världens ryck och bara stack. Han blev inte rädd eller fick ett glädje fnatt eller så, utan han ville helt enkelt inte springa runt på volten längre, roligare att göra som man själv vill. I alla fall han drog iväg i full fart och jag hann inte uppfatta vad som hände så jag flög med som en vante och landade på mage och släpades efter. Att släppa linan var något jag aldrig tänkte på att göra ^^ Men han stannade relativt snabbt och stod lugnt och tittade tittade på mig, liksom undrade varför jag låg där på marken, haha
Efter den gången har det varit lugnt. Förutom alla sina glädje fnatt han gör i mellan åt.

Ett tag hade vi lite strul i ridningen, speciellt ute i skogen när vi red med andra. Han hatade att ligga sist, han blev jätte pigg och stressade. Dansade lite och så.
Kunde backa ner i diket eller skogen om hästen före travade iväg eller var för långt framför. Men inte mer än så, visst det va ju lite otäckt, det kan jag inte förneka.
En gång när vi hade 3 hästar sammanlagt ett litet tag, Zantos, Kadde och Jessie (ett varmblod vi hade några månader, sålde henne pga ändrade förhållanden)
I alla fall så var det jag på Zantos, min äldsta syster Tessan på Kadde och min andra syster Malin på Jessie. Vi var ute på en långrunda och när vi var på väg hemåt så började ju Kadde strula med Tessan. När vi var för långt borta så backade han in i en massa granar och höll på.
Så en gång så skulle vi trava en bit, eftersom jag visste hur Kadde va så sa jag att jag börja trava eftersom Zantos hade så stora steg så kan ni trava ihop. Sagt och gjort, men när jag började trava och kom ett fåtal meter så hör jag hur Tessan skriker till, vänder mig om och ser när Kadde kastar sig i diket som denna gång var ett riktigt djupt dike. Han snubblade på en stubbe så han la sig på mage typ, med bakbenen nere i diket och frambenen uppe. Tessan hoppade av så han kunde resa sig upp. Lite skrapsår på benet efter stubben men ingenting mer. Vi travade inte mer den dagen ^^

En gång var jag, Malin och min brorsdotter(Carolina) ute på en ridtur. Denna gången hade jag Kadde, Malin på Jessie och Carolina hade Zantos. Vi tog det lugnt. Mest skritt och lite trav. På väg hemåt så blev Kadde åter riktigt het på gröten. Jag kände att nu vill jag att han ska lyssna på mig utan att krångla. Så jag gjorde massor av halter. Så kom ju då Malin och Carolina en bit framför mig. Jag skulle göra min sista halt, de senaste hade nästan varit perfekta! Så jag ville göra en till innan vi lugnt skulle trava ifatt de andra. Han stannade, stod jätte lugnt och fint, räknade till 3 sen skulle jag skänkla på honom. Vetetusan vad som hände då, han reste sig på bakbenen, ramlade på sidan, hamnade på mitt vänstra ben, jag slog till huvudet i marken. Kadde reste sig upp lika snabbt och jag hade fastnat med foten i stigbygeln men den gled ur rätt snabbt. Kadde stog stilla, frustade och väntade på att jag skulle kliva upp. Jag steg upp, vände mig om och tittade vart jag hade hamnat, ca 70 cm från ett litet stenrös. Tackade gud innan jag hoppade upp igen och sket i det jag hade tidigare jobbat med och galopperade ifatt de andra som va för långt borta för att ha kunnat se vad som hände.
Efter den gången lugnade han ner sig en del...

Nu har han blivit 10 år gammal, ska snart fylla 11. Och jag har förstått att han är en valack med lite hingstbeteende kvar, en häst med egen vilja och man blir inte förvånad när han gör något märkligt.
Men han är en förbaskat snäll häst, småbarn kan rida honom utan problem, de kan pyssla med honom utan att han gör något osv.
Men vi brukar säga att han beter sig mer som en unghäst än vad Alectra gör i vissa sammanhang.
Att ta in honom från hagen så får man räkna med att han helt utan förvarning kan ställa sig på bakbenen och bli allmänt fjollig faktiskt. Men han är ALDRIG elak. Han har som sagt bara en egen vilja och detta vill jag också att han ska ha kvar.
3 gånger han har stegrat sig när jag har hållt i honom. Första gången var när jag skulle gå i mellan bilen och huset ( 3-5 meter) för att sätta igång vattnet som sitter på husväggen utvändigt. Jag hade ingen som kunde hålla i honom och han är ju orädd. Han följde med utan problem, stannade till en gång men jag nådde inte kranen så jag bad honom ta något steg till. Och helt plötsligt ställde han sig på bakbenen. Gick ner, tog två steg som jag ville och stod sen lugnt och snällt, ögonen hade en lugn blick och öronen åt sidorna. Jag fattade ingenting. Var inga problem när jag skulle stänga av vattnet en stund senare då vi gick i mellan det igen.
Andra gången när han blev rädd för någonting i somras, vi skulle rida ut i skogen och ade preics kommit ut ur stallet, stod nästan i dörröppningen och han ställer sig på bakbenen rätt högt.
Tredje gången var nu för någon vecka sen när jag skulle ta in honom. Han stollade sig och fick för sig att det fanns älgar i närheten så jag ville att han skulle lyssna men istället ställer han sig på bakbenen och gå ner framför mig, står lugnt och stilla och vänta på att vi ska fortsätta gå. Haha ja som sagt han är aldrig elak eller galen.
Jag gillar hans personlighet, det gör honom väldigt speicell och det är roligt att veta att det finns krut i honom. Att han inte alltid är så snäll som han oftast är. Att det ibland händer lite saker när man är med honom, det tycker jag är roligt. Haha.

Jag började ju utbilda honom 2007. Innan dess var han enbart skogshäst. Det var inte förrän då jag upptäckte att det kunde bli något med honom. Men hade inte tillgång till varken ridhus eller paddock. Så jag hängnade in en bit i deras hage på fältet där vi tränade. Nackdelen var ju att det gick inte att rida där när det var blött, fruset eller kommit lite snö. Så det blev inte så mycket träning som jag också gjorde på egen hand.
Jag var enbart 14 år när Zantos kom till mig, precis fyllt 15 när Kadde kom. Jag erkänner att min kunskap var inte ens i närheten av vad det jag har idag! Och jag ångrar att jag inte läste på mer men tänkte inte på det, tänkte inte att det skulle vara så svårt att ha häst. Och det fick Kadde "lida" för. Jag skäms ännu och vill helst inte prata om det. Men det bevisar att det räcker inte att bara ha ridit på ridskola i ett par år. Man måste kunna så mycket mera! Vara äldre än vad jag va. Även om man ha hästkunniga föräldrar.
Efter vinter 06 rasade Kadde ner i vikt. Men jag såg det inte...Jag var hemmablind så att säga, i mina ögon var han fortfarande den vackraste och finaste i världen. Det var inte förrän jag la ut bilder på honom på ett forum som jag vacknade upp. Först fick jag en rejäl utskällning av andra som höll till där men när det förstod att jag inte hade gjort det med flit så hjälpte dem mig istället. Fick MASSOR av tips som jag inte visste om. Och sen dess har jag kämpat med att få upp honom i vikt som inte varit det lättaste. Inte förrän nu som han är på väg att bli lite fet.

Idag har han blivit den dära vackra, fina hästen som jag trodde att han va då. Han har utvecklats och blivit en jätte fin ridhäst. Jag har kämpat, gråtit av både glädje och besvikelse, velat ge upp och skaffa annan häst. Men NU, nu äntligen har det lossnat, han har lugnat ner sig och han lyssnar på mig bättre än någonsin. Ridningen går framåt och nu har vi börjat satsa på hoppningen också. Och det går framåt!!
Jag är glad att jag aldrig gav upp och skaffade en annan häst. För den lycka som jag ha nu, att känna att man faktiskt ha en jävligt fin "travare" är obeskrivlig. Kadde kommer för evigt vara den bästa i mina ögon och jag önskar att flera kunde se vad fin han är. Jag vill inte skryta, men han är värd att beundras!


Såhär såg Kadde ut 6/4 2007
  

Maj - 07
  

Tar vi ett skutt till februari -09. Gått upp lite, fått massor av hösliage, lusern m.m Men var ändå svårt att få upp honom i vikt. Här är han ju klädd i vinterpäls, omusklad och står och halvsover ^^

Oktober -09 såg han ut såhär

     

Såhär ser han ut idag, lite dålig vinkel (ej jag som fotat eller sitter på) men det ska förhoppningsvis komma bättre bilder, ev en film snart =)



Som sagt, det kräver så mycket kunskap att äga en häst. Jag gjorde ett misstag, lärde mig av det och lär aldrig göra om det. Och jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt över det...  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har tröttnat på denna blogg så jag har gjort en ny på en annan bloggsidaFör er som vill följa den så länkar jag till denhttp://varmblod90.blogspot.com/ Ha det gott! ...

Idag tog jag med mig kameran till stallet. Blev inte många bra kort. Lär mig som sagt att ha rätt inställningar. Men det var så rofyllt att bara stå/sitta där och fotografera! Älskar det!! Tog bara på hästarna. När jag gick in till dem stora hästarna...

Har bestämt mig för att börja fotografera igen, imorgon närmare bestämt. Jag älskar verkligen att fota. Men på sistone har mitt självförtroende varit lågt och bilderna blivit dåliga. Har inte haft någon ide alls på vad jag kan fotografera. Varit helt...

Min längtan efter ett härligt dressyrpass med Kadde är så stort. Vill inget hellre än att rida dressyr just nu. Tittar ofta på bilder och filmer från tiden på ridskolan där vi tränade, varje gång hugger det tag i hjärtat av saknad och längtan. Det gö...

Så är vi inne på ett nytt år. Firade inte nyår i år heller. Förstår inte vitsen riktigt varför man ska fira. Dricka och bli full, varför? Gjorde det en gång, ALDRIG MER!! Jag var dock uppe för hundarnas skull. När raketerna började smälla vid tolv så...