Steg upp halv åtta idag och gick ut med hundarna i skogen. Härligt var det! Och plötsligt ringer morsan och säger att syrran kommer och hämta mig mellan 10-11 för vi ska ut och gå i skogen hos morsan med hundarna. Jag är ju inte den som gillar att det dyker upp något plötsligt så. Jag vill kunna planera mina dagar, idag har jag planerat att städa tex. Men det hinner jag inte göra nu. Men jag känner att jag behöver få träffa min familj lite.
Så det ska bli roligt faktiskt! Så länge jag är hemma innan halv tre så jag i lugn och ro kan göra mig iordning för att åka till stallet vid halv fyra. Jag klara inte av att stressa och speciellt inte i sista minuten. Då gå jag upp i taket typ, haha.
Jag känner mig lite gladare idag, men irritationen inom mig finns kvar. Hur ska jag få den att försvinna? Och vad det är som har orsakat den?
Syrran skrev att jag kanske bara skulle vara. Men jag klara inte det. Det är så mycket som måste fixas just nu. Atlas måste borstas, städa lägenheten och plocka iordning. Kadde måste lugna ner sig, Hatchi måste utställnings tränas och även få leka med trasa. Imorgon är det jobb igen. Gaah alltså jag känner en sån press på mig. Att jag har så otroligt mycket att göra men jag hinner knappt med allt. Jag hinner inte ens med mig själv. Jag ska vara glad om jag få tid till att kunna duscha typ 2 ggr i veckan. Vadå äckligt liksom? Med mitt långa hår och det jobbet jag har så varannan dag längst i alla fall.
Men oftast har jag varit för trött för att duscha, och även det känns motigt ibland. Speciellt att vänta på att håret ska bli torrt, för jag kan inte föna det längre. Det blir för tovigt då, trots att jag använder balsam. 
Så det tar ju flera timmar innan det är torrt. Så jag måste även planera när jag ska duscha.
Blä, skit jobbigt liv jag har. Men kan samtidigt inte låta bli att gilla det. Fast nu är jag rätt trött på det...
Lägenheten kommer jag aldrig att få iordning ordentligt. Den känns bara skräpig faktiskt...Vill inte alls har det så. Vill kunna sätta upp hyllor på väggen och ställa lite saker på den, prydnad eller foton. Fina tavlor att hänga upp. Härliga mattor att lägga på golvet och en inne på toa.
Jag är inte längre intresserad av att göra det så som jag vill kunna ha det...Jag orkar inte bryr mig om hur det ser ut. Andreas bryr sig inte så mycket. Varför ska då jag bryr mig?
Jag är nog på väg ner till botten nu...