Men ibland kan jag inte förstå vad som är meningen med det hela.
Mitt liv tex, ett liv jag ibland bara hatar! Har för det mesta bestått av motgångar. Nu börjar jag ser ljuset ur tunneln, men...Det finns alltid ett men..
Jag kommer inte riktigt överrens med Andreas. Jag älskar honom så otroligt mycket, men vi är så olika som personer som jag tidigare har berättat.
Denna vecka han har varit borta har varit härlig, jag har kunnat göra som jag vill och jag har framför allt kunnat hålla lägenheten ren! Något som tydligen är helt omöjligt när Andreas är här.
Vi förlovade hos i våras, jag kände en liten knut i magen då men tänkte att det bli väl bättre. Jag mådde bara sämre och sämre och till slut bröt jag upp förlovningen. Det kändes inte bra! Vårat förhållande är okej, men inte mer. Vi har oftast skit roligt ihop, men det verkar som ingen av hos vill anförtro sig till varandra. Ett förhållande innerbär inte bara att man ska älska varandra. Det är så mycket mer!! Ett mycket starkt vänskap där man litar fullt ut på varandra, har roligt ihop, lyssna på varandra och även att man pratar med varandra när det är något. Att bråka är något man nog faktiskt måste få göra. Men vårat bråk har numera lett till att någon av oss vill göra slut. Sist var Andreas på väg att ta bussen till Lammhult klockan åtta på kvällen och han visste inte om han någonsin ville komma tillbaka hit igen om han ens ville vara tillsamman med mig mer... 
Försökte stoppa honom men han ville åka, jag gick hemåt igen, tårarna sprutade och till slut satte jag mig ner på den kalla asfalten och bara grät. Då kom han tillbaka och ville snacka. Jag sa rätt ut "Att om du inte trivs med mig som den jag är så tycker jag att du ska lämna mig!" Jag hatar sånna här bråk även om dem är väldigt sällsynta. Men han valde att stanna kvar hos mig den kvällen, vi snackade och beslöt att han skulle åka till Lammhult på fredagen, alltså i fredags.
Som sagt, vi kommer inte lika bra överrens som vi gjorde förr. Jag saknar honom inte lika mycket som jag gjorde förr, visst saknar jag honom nu det gör jag. Men längtan är inte lika stark.
På måndag kommer han hem, jag längtar men ändå inte. Jag vet att då kommer det bli lika äckligt här hemma igen och det blir jag som får städa rent. Han sköter disken, när det passar honom. Kan stå överfullt med disk och stått i flera dagar innan han ens diska upp skiten!
Vi är för olika och jag vet att detta lär inte hålla för evigt. Även om jag så gärna vill, för jag älskar honom till tusen!! Han är en underbar kille med hjärtat på rätta ställe. Rolig, snäll och omtänksam. En kille som han kan vara svår att hitta.
Han har en väldigt god insida, men hjärnan är helt fel på honom om man säger så, hehe. Jag kan liksom inte förstå hur han tänker och varför han tänker som han gör ibland. 
Men jag hoppas verkligen att allt förändras, så som mitt liv i övrigt har förändrats..
Om du läser detta Andreas så ska du veta att jag verkligen älskar dig så otroligt jävla mycket! Du var den första som hjälpte mig att hitta vägen till ett bättre liv. Utan dig hade jag inte haft det jag har nu, jobb, lägenhet och hundarna.

Ja idag är det verkligen en helt underbart fin dag! Med strålade sol som värmer en aning. Precis kommit hem efter en promenad med hundarna, gick lite i samhället. Och det var så mysigt, hade kunnat vandra runt ett bra tag till. Men jag är lite trött efter att ha fått stressat som en dåre i stallet på morgonen. Hovslagaren kom och jag var ändå tvungen att ta bussen hem 10:40. De sista 6 spiltorna mockade jag på 20 min. Med ett genomsnitt på 3 min vid varje spilta. Undrar vart tusan jag fick den snabbheten ifrån ^^ Kan jag inte få den i vanliga fall också? Haha
Men jag blev ändå inte klar med allt, det enda jag inte hann göra va att fylla på höpåsar. Men jag ska till stallet igen vid tre, fylla dessa påsar, borsta en av pållarna och sen åka hem. Hade planerat att rida ut en sväng på Alectra men det var innan jag visste att hovlagaren skulle komma. Men jag vill inte stanna kvar i stallet så länge pga hundarna. Tycker så synd om dem att de få ligga här hemma ensamma så ofta. Så jag åker hem igen vid fem och då ska jag städa och plocka undan lite här hemma.
Ända sen Andreas åkte till Lammhult har det varit väldigt rent här. Har endast behövt diska en gång och dammsuga 2 ggr. Men inget mera, när han är här så får man ju typ storstäda 2 ggr i veckan. Hur kan man skräpa ner så mycket egentligen? De enda som skräpat ner nu är hundarna, det behövs verkligen dammsugas nu ^^ Ungefär varannan dag behöver jag göra det för att det ska vara fint här. Jag vill har det väldigt rent och snyggt. Klarar inte av när det bli för smutsigt eller stökigt, jag mår dåligt då.

En sak jag kom på häromdagen när jag fick ett brev hem från arbetsförmedlingen. Jag hade missat göra en grej som står i min handlingsplan och fick då hem den dära lappen där det står att dem inte har hört av mig på ett tag och undrar om jag fortfarande vill vara inskriven där.
Jag var ju på ett möte hos min handläggare för lite mer än en månad sen, vet ni vad han säger när jag sitter där? "Ja det är ju bra att du fått ett 50% jobb men du måste öka den procenten" Han vill att jag ska ha ett extra jobb! Innan var dem missnöjda med att jag inte hade jobb, nu har jag ett jobb men då är dem inte nöjda med det. Jag har som sagt inget körkort och få hela tiden anpassa mig efter busstiderna och dem går ju inte varje timma precis.
Jag har en buss 10:40 då jag kan ta hem, men missar jag den får jag gå och vänta på nästa buss som går 13:40. Så om jag då har ett annat jobb och kanske få börja runt kl 14, hur ska jag kunna hinna med det? 
Och att arbeta kvällar går verkligen inte. Jag är sjukt trött redan vid 7-8 tiden på kvällen, och sen ska jag upp klockan 5 på morgonen därefter.
Och att arbeta ett par timmar på eftermiddagen känns ju helt meningslöst. Men då gör jag ju inget annat än bara jobba och sover. Inte nog med det så är det jobbet jag har nu väldigt slitsamt! Jag är ju helt ensam att göra allt, så när jag väl kommer hem så är man ju rätt trött i kroppen och vill såklart vila sig lite.
Men detta förstår ju inte AF. Ändå vet min handläggare om att jag inte ha körkort och måste anpassa mig efter busstider. Men tydligen vet han inte att jobbet jag har nu är väldigt slitsamt och krävande.
För innan han sa detta att jag skulle ha ett extra jobb så frågade han mig ifall jag sökte jobb, "Ehh jag har ju ett jobb sa jag, så nej det gör jag inte"
Men det är jag visst tvungen att göra ändå!
Vad är det för värld vi lever i idag? Tydligen ska man bara jobba och jobba hela dagarna. Ingen respekt på att man faktiskt är en människa, en levande varelse och inte någon jävla maskin som kan hålla igång utan att behöva vila. Inte konstigt att så många människor måste bli förtids pensionärer för att dem har slitit ut sin kropp på ett eller annat vis.
Nä jag är så trött på detta!